Nu är det vinter ute. Eller nej, det är inte vinter än i bemärkelsen att det är snö på backen och en massa minusgrader, men nu är gården redo för vintern.
I går krattades höstlöven bort, barnen hade jätteroligt med lövhögarna. I dag har jag en fruktad träningsvärk, i natt har jag knappt kunnat sova för att axlar och armar har värkt! Fattar inte hur jag kan vara i så dålig form, men jag antar att jag tog i en del med tanke på mängderna mossa jag också fick upp…
I dag knöts syrenbuskarna på framsidan upp och så petade jag och barnen ner lite lökar i backen. Fick lov att be mina föräldrar ta med sig några förpackningar från Finland eftersom det var lögn att kunna hitta några här hemma. Visserligen så ligger ju snön kvar bra länge, men jag minns hur glad jag blev av att se de första krokusarna titta fram på våren när jag bodde i Umeå… Bara minnet av den glädjen gör att det är värt att åtminstone testa att sätta några blomsterlökar. Nu väntar således ett antal Narcisser, Krokusar, Anemoner och Irisar på att titta fram i vår. Det ska bli roligt att se hur det går.
Dessutom plockade maken och grannmannen undan blomlådorna från gatan. Det är liksom det sista verkliga hösttecknet, att blomlådorna från gatorna försvinner…
