Varför?

Tror att jag har en sån där dag då jag ifrågasätter det mesta… Får se om det hjälper att skriva lite om det. Kanske kan någon av er som läser detta ge mig en smula hjälp på traven…

Facebook:
Vad är det egentligen för mening med att skapa ett community (till) på nätet, när det redan finns mängder av dem som försöker återskapa kontakter med människor från svunna tider. Vi har ju exempelvis StayFriends som funnits ett bra tag, som många registrerar sig på, men som sedan blir “stående” när nyhetens behag lagt sig.

Jag tänker att man ju faktiskt har kontakt med dem man gillar/kom överens med eller vad det nu må kallas redan nu. Dem man tappat kontakten med är ju en sak, men vad är egentligen vitsen med att sitta och adda en mängd med människor som man redan har kontakt med, fast på annat vis?

För att återgå till detta med nyhetens behag så var det ju samma sak med diverse diskussionsgrupper och mailinglistor för ett antal år sedan. Såvitt jag förstår det så lever de ett liv mer i skymundan nu. MSN, ICQ, MIRC är ett annat exempel. Nu senast skulle alla ha varsin blogg och så är det Facebook som gäller nu. Väntar vi ett tag så är det något annat som gäller OBS! Jag undanber mig jämförelser med uttalandet om att Internet bara skulle vara en fluga. Jag tror alltså inte att Facebook kommer att försvinna, lika lite som det är sannolikt att Lunarstorm lägger ner. Däremot tror jag att smekmånadsfasen kommer att gå över och en grå verklighet kommer att infinna sig på samma sätt som det gjort för Lunarstorm, Snuttis och alla andra etablerade communities.

Dessutom kan jag undra vad syftet är med applikationer som “Top Friends” (ja, jag har själv installerat den på min Facebooksida). Där kan man välja ut sina allra bästa vänner. Det kanske kan underlätta i syfte att hitta igen de vänner som man har en tätare kontakt med, men vad händer med dem som aldrig utses “i gengäld”. Sedan blir det ju en grej att ha så många vänner som möjligt, som jag ser det. Ju fler “vänner” du har, desto populärare är du. Du har bara ett värde så länge du väljs av andra, eller vad sägs om epitetet Wallflower om du inte har så många vänner än? Eller så blir det bara så att du addar mängder med människor som “vänner” utan att du för den skull vill (ja, förutom i syfte att öka på din egen popularitet) eller för den skull verkligen skulle kalla dem för just vän med innebörden att stå någon nära och hysa tillit till den personen. För ärligt talat… Nog är det skillnad på vänner irl och de flesta “vänner” du har på nätet?!

Det känns väldigt amerikanskt. Just det här med att ranka människors popularitet. Blir nästa grej att utse Facebook King och Facebook Queen?

Jag vet att jag är cynisk och svartsynt! Jag vet att jag säkert uppfattas som världens dubbelmoralist som först sitter här och spyr galla över Facebook, för att i nästa stund logga in där. Låt mig säga så här. Jag ger uttryck för hur jag uppfattar baksidan av myntet…

Men så var det det här med alla upprop…

Nu senast är det ett upprop mot gatuvåld som är i ropet. Gissa var det finns? Just det! På Facebook (en passus i sammanhanget, bara). Inget ont om att skapa opinion. Det är bra att många tar ställning emot något som är fel och som skadar andra. Men hur mycket bryr sig de som utövar detta meningslösa våld om vad andra människor tycker på ett slutet community på nätet? Inte så mycket, skulle jag tro.

I dag utbröt ett rallarslagsmål i korridoren på min skola, detta är bara något jag hört berättas om eftersom jag själv hade lektion i andra änden av korridoren bakom en ljudisolerad dörr. Två trettonåringar kom i alla fall ihop sig och gav varandra ordentligt med stryk. Tre lärare ingrep i syfte att sära kombatttanterna åt, det var knappt att de lyckades. Samma sak skulle kunna hända på gatan. Men vad gör ett upprop för skillnad om ingen, där på plats – när det händer – ingriper? Det är lätt och bekvämt att sitta hemma, i trygghet och säga att det är fel. Men det är där ute på gatan som den verkliga manifestationen av opinionen måste ske. Om du ser en människa bli misshandlad så måste du ingripa, göra sanning av din namnunderskrift till uppropet på Facebook. Det är där och då vi gör skillnad.

Sedan är det också så att jag anser att föräldrar har ett ansvar. Vi kan inte sitta med skygglappar och tro att våra egna barn är Guds änglar på jorden, vi måste vara realister och inse att även våra små änglar hemmavid kan göra mindre präktiga saker. That’s a fact of life! Vi behöver lägga oss i, sätta gränser och framförallt bry oss om våra barn! 11-åringar ska inte vara ute på stan och ränna vid 1 och 2 på natten, inte ens i en liten stad.

Jag vill också ge alla jävla regeringar och kommunledningar som skurit ner på skolan år efter år en stor jävla känga. Det är förbaskat svårt att se alla barn i en klass på 28. Det är bra mycket enklare i en klass på 15. Det är skillnaden jag upplevt under mina nio år som lärare. Klasstorleken har i princip fördubblats. Sedan kan man säga många vackra ord om IUP, ökad måluppfyllelse och jag vet inte allt… Men kunde vi tillföra skolan och förskolan (icke att förglömma) de resurser den haft och minska barngruppernas storlek, så skulle vi också kunna upptäcka och se alla barn som far illa eller som slirar iväg mycket tidigare.

Men ialla fall… Upprop var det. Bra i teorin, men det är när vi förverkligar dem i praktiken som vi gör skillnad.