Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen du härliga, störtsköna tös
full med så mycket finurligheter och ös…

Hoppas att du haft en riktigt bra femårsdag i dag, L!

Jar-Jar Binks

En liten likhet finns det väl?!

Sorgens fåglar

Min älskade son mår inte bra. Den huvudsakliga teorin just nu är att han sörjer sin vän…

I dag har han oprovocerat slagit och/eller nypt alla barn som är yngre än han själv är. Några hade fått slag i ansiktet. Hans egen version är att han vill vara ifred. Han gnuggar sina stackars öron som att de vore en snuttefilt och har börjat suga på sin underläpp. När han vill vara ifred på förskolan söker han sig under bordet eller in till dockis – mitt på den röda mattan… Där är det ju svårt att få vara ensam förstås och så uppstår det konflikter.

Jag ringde hem till en av fröknarna idag. Egentligen är det emot mina principer, men hon var glad över att jag ringde… Vi pratade länge och slutligen slog det mig:
”Var brukade lillebror och A leka? De satt ju vid samma bord…”
[tystnad]
”I dockis…”

Har läst på lite om barn och sorg. Yngre barn kan försöka bygga broar till den döde genom att uppsöka ställen där de haft en gemensam historia… De kan bli aggressiva och anamma ett beteende som kräver mycket uppmärksamhet. De kan få separationsångest, bli mörkrädda och vilja sova med sina föräldrar. Små barn kan också skuldbelägga sig själva, de kan tro att de orsakat dödsfallet…

Det sistnämnda vet vi inget om, men allt det andra stämmer…

Åååååh. Mitt hjärta gråter!

Uppdaterat den 27/11…

Vad jobbigt det blir i onödan när man som förälder inte får en nyanserad bild förmedlad till sig. De oprovocerade slagen i ansiktet var inga sådana, utan klappar på huvudet. En viss skillnad… Knuffandet var egentligen försök från lillebror att stanna en gunga för att han också ville vara med, men de missförstods. Ingen hade varit särskilt ledsen över någonting i går. Maken talade med fröken nr 1 igår, jag med fröken nr 2 och då lät det ganska illa. I dag när jag talade med fröken nr 3, som i sin tur talat med två andra fröknar på de andra avdelningarna som också varit ute när allt detta hänt, fick jag veta att det inte alls var någon fara på taket. Fröken nr 1 sade i morse att jag inte skulle bekymra mig så mycket. Men vad annat kan man göra när det som spontant förmedlas är de konflikter som lillebror varit inblandad i oavsett deras omfattning. När fokus hamnar på det negativa, trots att jag som förälder också frågar vad gott som hänt under dagen.

I dag är jag inte särskilt nöjd alls med barnens dagis. Tvärtom…

Mäktigt Mahalia…

En av mina favoriter i juletid och då ska det också vara framfört av Mahalia Jackson. Får rysningar av den när jag lyssnar på Absolute Christmas…

Skyddad: Elf Yourself

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Några bilder från september

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Vackert…

Sukuvika

…eller släktfel om man ska ta det på svenska.

Lillebror är en mycket temperamentsfull individ. Visserligen är även Storasyster det, liksom jag och barnens far… Men även fast jag i det längsta försökt förneka det, så måste jag nog medge att han släktar mer på mig i det avseendet. Tror jag

Hela mammas syskonskara är väldigt temperamentsfulla. Det finns undantag, men det gör det ju å andra sidan alltid. Samma gäller deras barn, dvs mina kusiner. En av dem hamnade hos rektorn sin första skolvecka efter att ha hamnat i slagsmål. En annan stirrade ut ett träd efter att stenen han kastat på trädet studsade tillbaka i pannan.

I dag var jag på plats och fick ta del av sonens humör från första parkett på dagis. Inte så att jag var i samma rum, men jag var inte långt därifrån. Sonen fick höra av en jämnårig tjej att han minsann inte var välkommen i ”dockis”. Sonen som är väl medveten om sina rättigheter gav flickan en smocka, varpå ett utdraget yl hördes från dockis åtföljt av:
”V. sloooooog mig!”.
V. kontrar buttert (hela han är som ett litet åskmoln, både i uppsyn och kroppspråk) med:
”M. sa att jag inte fick vara här…”.

Närvarande fröken diskuterar förstås M:s del i konflikten med henne och jag talar med mitt åskmoln till son. Det syns så väl på honom att han vet vad han gjort och hur han egentligen borde göra. Han säger det också och det slutar med att barnen säger förlåt åt varandra… Men jag känner så mycket med lillebror. Det är så svårt. Jag vet ju precis hur det är… Att veta vad det rätta är, att veta hur man egentligen ska göra… Men så blir det lik förbaskat fel bara för att sinnet rinner innan man hinner tänka efter. Hur gör man?! Jag antar att det är lika bra att förbereda sig på många samtal hem i framtiden…

Ändrade planer

Jag stavgångade inte alls idag! Fast det var ju en god målsättning… I stället har jag ruinerat mig själv och familjen. Inte bra. Men om jag låtsas som att det regnar blir väl allting bra?!

Istället för en stärkande stavpromenad köpte jag ett par, alldeles för dyra, tofflor av en skoförsäljare på jobbet. Livsfarligt för ekonomin och en guldgruva för försäljaren med ett gäng tanter som trissar upp varandra Jag kom hem, betraktade snön på taket som hängde halvvägs över ingången (plusgrader!) och ägnade friskvårdstiden åt att skyffla aptung snö istället. Promenaden hade kanske varit mer berikande, men ifråga om styrka så är skottandet av tösnö oslagbart!

Åkte så upp på stan med ungarna och inhandlade tre frostade glasstjärnor till köksfönstret. Tycker att Eva Björnström gör så otroligt vackra saker! Var sugen på en ängel i glas också, men blev snål efter att ha handlat så mycket annat. Som exempelvis ett par nians stickor och två garnnystan – blev så sugen på att sticka en mössa, men så bidde det material för två och en beställning på en tredje istället. Lillebrors mössa blir i regnbågens alla färger och Storasyster ville prompt ha en rosa. Fast det var en läcker rosa, så jag var inte särskilt svårövertalad. Mamma ville gärna ha en mörkbrun, så jag antar att det får bli så. Jag är bara glad för att hon blivit av med sin urfula fleecemössa i senapsgult och vinrött – så jag stickar i princip en mössa med vilken färg hon än ber om

Nu rycker det i stickfingrarna, så jag ska ge mig! Att makens godispåse också ligger risigt till ska vi tala tyst om. Tur att han inte är hemma *mohahahaha*

Bilderna på glashantverket kommer härifrån.

Tjuvstart

Har precis haft medarbetarsamtal. Kort, koncist och konstruktivt. The way I like it.

I går tjuvstartade jag med julpysslandet. Hängde upp julgardiner i köket. Egentligen är jag stenhård på att grejerna inte ska upp förrän till första advent, men det blir roligare och mindre stressigt såhär. Vi åker ju till Santa Park nästa vecka och att då börja med julpyntandet samma helg vore liktydigt med att dräpa sig själv. Men vad mysigt det blev när det blev färdigt!

I dag ska jag friskvårda mig en timme (stavpromenera) och sedan hänga upp julgardiner i lekrummet. Tror att jag ska börja släpa fram ljusstakar och stjärnor också… -Inte för att det är dags, men för att det blir så himla mysigt och för att jag verkligen längtar till julen nu…

Ha en bra dag!