Två sidor av samma mynt

Etnologen Jonas Frykman från Lund har bjudits in som föreläsare på ett av Försäkringskassans evenemang. Han har jämfört kartor innehållande statistik på sjukfrånvaro idag med antalet barn födda utom äktenskapet på 1800-talet. De platser där antalet utomäktenskapliga barn var stort är ungefär samma som de platser där sjukfrånvaron idag är hög, i det här fallet är Norrland ett ställe som utpekas. Jonas Frykman konstaterar därmed att moraliska mönster håller i sig. Nästa steg i resonemanget, dock outtalat, blir då att norrlänningar har lägre moral och därmed att vi är mer benägna att fuska än “sörlänningar”.

NSD tar upp detta bland annat i sin ledare. DN refererar också en del av hans föreläsning. Intressant läsning.

Jag kan förstå att väldigt många är upprörda. Det gäller även mig. Det är magstarkt att visa på samband och sedan påstå att man inte vill dra några slutsatser av det. Att andra får göra det. Anta att man bytt ut norrlänning mot rom eller muslim, enligt Olov Abrahamssons ledare i NSD. Det blir genast än mer hårresande.

Men jag menar också att det finns ytterligare ett sätt att se på saken. Det är inte särskilt vetenskapligt alls och jag beklagar verkligen det faktum att Jonas Frykman bidrar till att sprida fördomar. Jag beklagar att Försäkringskassans ledning också gör det. Att skapa debatt är en sak, att dra en hel landsända över en och samma kam och peka ut människorna där som potentiella fuskare är en annan.

Är man det nårlunda insatt i historien så inser man snabbt att nybyggarna i den norra landsändan varit allt annat än slöfockar. Det är ingen lätt sak att bosätta sig här och sedan försöka försörja sig på det jorden har att erbjuda. Vi bor inte i den bördigaste delen av världen. Rallarna som bidragit till att bygga ut infrastrukturen för att Sverige ska kunna få inkomster från försäljningen av naturtillgångar har varit hårt arbetande människor. Idrottsrörelsen som baserats på ideellt arbete har haft ett stort inflytande här historiskt sett, liksom fackföreningsrörelsen. Väckelsen har inte haft sin största genomslagskraft i Norrbotten, men det finns fler norrländska områden där den varit desto större.

Att människor får lov att vara dem de är, att de anses ha ett värde utan att de för den skull ska prestera något tyder snarare på att man har en god självkänsla om man utgår ifrån den gängse definitionen för detta begrepp. Att det finns en solidaritet med dem som har det sämre – du behöver inte prestera för att kunna få hjälp. Det är anmärkningsvärt att Jonas Frykman inte lyfter fram fler perspektiv av sin undersökning. Statistik kan för övrigt bevisa det mesta och det går att läsa siffror som fan läser bibeln, men det beror såklart på uppdraget. Vad har han fått betalt för att berätta om?

Vad innebär förresten en hög moral? Är det uteslutande något positivt? I bemärkelsen att man inte begår brott och gör någon annan illa: Ja. Men kan inte en hög moral också bidra till att öka pressen på människor!? Att det blir väldigt mycket mer saker man “ska” och “måste” uppfylla för att betraktas som okej av samhället. Att du inte har en självklar social tillhörighet.

Detta är lätt att exemplifiera med hjälp av episoder som människor med rötter i Tornedalen berättar om: Att du var “tvungen” att gå på religiösa stormöten och därefter bjuda på kaffe hemma. Din insats som maka och mor bedömdes sedan efter vilken sorts och vilken mängd kaffebröd du bjöd på. Det blev helt enkelt ett socialt spel för galleriet och det är inte på något sätt unikt för Norrland. Är det hög moral? Att ikläda sig en roll “bara för att få vara med”?

Jag hade kunnat fortsätta mitt skrivande ett bra tag till, men min arbetsmoral påpekar lite vackert att det är dags att sluta fuska bort tid framför datorn.