Flera ljusglimtar och ett dystert moln

I dag började jag jobba igen. det gick riktigt bra och kändes också riktigt bra. Utmaningen kommer absolut att ligga i att hålla isär arbete och fritid framöver och att gå hem när det är dags för det och inte köra med “Jag-ska-bara” i bästa Alfons Åberg-stil. Jag har betalt för ett visst antal timmar och detta antal timmar ska jag jobba – hinner jag inte med mer så är det trist, men då får det lov att vara så. Så länge jag gör mitt bästa och inte drar benen efter mig i syfte att slöa eller för den delen missköter mitt jobb (typ) så kan jag inte göra mer.

Sedan har jag också börjat klura lite på i hela fridens namn jag kan/ska göra för att klippa i tid på kvällarna. Tror mig ha ett par idéer där. Håll tummarna och kom gärna med goda råd om du har några, eller berätta gärna hur du gör!

Sedan dök det upp ytterligare ett par små solglimtar. Hade två och en fjärdedels VAB-dagar att begära ersättning för från FK vilket genast gav lite mer klirr i kassan. Sedan kommer det ett styrelsearvode från villaföreningen, inget stort – men ändå. Alla pengar som kan “komma hemåt” nu är verkligen välkomna! Har fortfarande inte hört ifrån FK om min sjukskrivning, hoppashoppashoppas att de inte börjar bråka om den!!!

Ytterligare en rolig sak som hände i dag var att jag fick ett mess från en god vän till mig tillika modern till en av dotterns bästa vänner – de kommer att köpa ett hus i samma område som vi också bor i. Himlans kul! Även fast döttrarna en dag kan komma att växa ifrån varandra (eller så gör de inte det – men det går ju inte att sia om nu) så tycker jag att det blir väldigt trevligt att de flyttar hitåt. I bästa fall lyckas jag lura med mig modern på någon promenad då och då (om du läser detta, M. så kan du känna dig träffad *hihi*).

Enda molnet på himlen nu är den evinnerliga vikariebristen på dagis (och i skolan). I dag har de varit en personal kort på avdelningen, gympan blev inställd på grund av sjukdom och vikariebrist – som det är nu känns det mest som förvaring och inget annat. Hur garanterar skolledningen säkerheten? Hur säkrar man kvalitén på verksamheten? Hur tar förvaltningen hand om sin personal?

Maken kommer att ringa skolchefen i morgon och fråga lite om detta samt framföra vår kritik. Jag skulle gärna göra det, men just nu orkar jag inte – plus att det ju också är min egen arbetsgivare det handlar om… Kluvet. Samma situation råder ju i skolvärlden med lärarlösa lektioner, arbetslag som går på knäna när de täcker upp för varandra… Vikarierna flyr fältet med de villkor som råder, nu stundar dessutom en varsel- och uppsägningskarusell igen. Vikariepool av de som varslas är tydligen inte att tänka på – det kostar ju pengar gu’bevars. Det är den bistra verkligheten: vi ska öka måluppfyllelsen, tillgodose elevernas särskilda behov och därtill utveckla verksamheten. Hela tiden med mindre resurser tillhanda och fler elever i behov av stöd. Det talas så varmt om flexibilitet i organisationen, men det är inte frågan om att arbetsgivaren ska vara flexibel – utan det är personalen som ska tänjas och vridas på tills vi går sönder…