Långt utöver mitt förstånd

Jag undrar verkligen hur Kajsa Varis tänkte.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=741874
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/skidskytte/article1814156.ab

Hon åkte fast för att ha dopat sig i Val di Fiemme 2003, blev avstängd två år och skulle sedan göra comeback på skidskyttearenan. Men så har kvinnan dopat sig igen?

Hur  tänkte hon då? Är det den enda karriär hon kunde tänka sig, som idrottare och så blev pressen på att lyckas för stor. Att hon ville bevisa sin kapacitet, men att den inte riktigt räckte till och så tog hon den utväg som visade sig fungera förut. Dopning. Haken var ju bara att hon åkte fast första gången. Borde inte Kajsa Varis ha lärt sig sin läxa då? Hade jag varit lika hård mot en man som gjort samma sak? Ja. Tveklöst. Fusk hör inte hemma på idrottsarenan… (Inte någon annanstans heller, för den delen). Det ska vara fair play inom de ramar som anges.

I morgon faller förresten domen mot Tito Beltran. Det ska bli intressant att se vad domstolen säger om saken, men jag tror inte att det kommer att stanna där oavsett domslut, utan att det kommer att överklagas från det ena eller det andra hållet. Egentligen kan jag tycka att det blivit ett alldeles för stort hallå kring rättegången, men jag har heller inte kunnat låta bli att följa den med ett öga. Jag undrar vad det var som egentligen hände… Ord står ju verkligen mot ord, men samtidigt frågar jag mig vad det kan finnas för skäl för barnflickan att vilja klämma åt Beltran “bara för att”? Det belyser ett hyfsat stort dilemma när det gäller just våldtäktsrättegångar där offret av olika anledningar valt att vänta med anmälan – vem ska man lita på? Vem är mest trovärdig? Generellt sett så menar jag att alltför många våldtäktsmän(kvinnor) går fria i brist på bevis - men hur 17 kommer man åt dem? Otyg!