Bildning

Få program kan vara så allmänbildande som barnprogram. Det jag närmast tänker på just nu är Evas superkoll. För ganska precis en vecka berättade hon om svordomar och kraftuttryck, det var tack vare det som jag vaknade till på morgonen. Annars hade jag väl fortsatt såsa på ett tag till, men det är något med denna kvinna som gör att hon är så lätt att lyssna på. Dessutom är det något i hennes blick som påminner om min kurator Kuratorn är en kvinna som är väldigt lätt att tycka om även som person btw.

I alla fall. Eva berättade om svordomarnas ursprung. Att F*n, J*vlar och H**vete var bland det värsta man kunde tänka sig för länge sedan. Alltså tog man till dessa uttryck när man verkligen ville illa. Detta fick mig att börja tänka. det är ju samma sak nu. Att barnen här hemmavid tar till det absolut värsta de kan komma att tänka på när de blir arga och på något sätt vill ge uttryck för sin ilska:
“Jag ska döda er!”
“Du ska inte få komma på mitt kalas!”
“Jag ska aldrig mer vara kompis med dig!”
“Jag ska flytta hemifrån!”
För det första tar ju barnen ut svängarna med dem som de är trygga med, dvs mig och maken. Sett i det ljuset är det ju lite enklare att gilla läget och acceptera att barnen utvecklar någon slags Dr Jekyll – Mr Hyde-personlighet och visar upp sin mest exemplariska sida överallt utom just hemma. Men jag har däremot blivit väldigt upprörd (hittills) över de kraftuttryck som barnen tagit i med. Främst när det gäller detta med att bli dödad… MEN… Så såg jag ju Evas superkoll om svordomar och började lägga ihop ett och ett. Om det värsta som skulle kunna hända barnen är att jag inte är med på deras kalas, att vi skulle dö, att vi aldrig mer skulle vara kompisar eller för den delen att vi inte skulle bo tillsammans så säger ju det en hel del om hur viktiga vi som föräldrar är för barnen.

Genast blev det lättare att räkna till tio när de får sina vansinnesutbrott och bara sätter sig på tvären och inget lirkande med alla änglars tålamod i världen hjälper… Barnen trotsar oss/testar sin egen vilja på oss för att det är vi som är tryggheten. Det är fortfarande inte okej att vräka ur sig otrevligheter i parti och minut bara för att man blir arg, men att tänka på att det de säger är det absolut värsta de kan tänka sig skulle hända säger ju också en hel del om deras kärlek till oss…

I fredags blev det också en diskussion av detta slag på jobbet. En elev i min lilla engelskagrupp frågade om svordomars ursprung, varpå jag berättade det som jag i min tur hört berättas på Barnkanalen av Eva. Vi fortsatte med att prata om vilka svordomar som förekommer i dag och reflekterade även hur kvinnliga egenskaper ofta används i negativa sammanhang. Som j**la f***a exempelvis, eller att köra som en kärring. B*g är också ett skällsord som används för män med ett mer feminint sätt (det feminina blir det negativa). Det blev en fantastisk diskussion, dels om språkbruk men även om jämställdhet. Jag tycker verkligen om mina elever som, förutom att de är så fantastiska personligheter, även så ofta bjuder in till stimulerande diskussioner som denna…

Hoppas att ni får en bra vecka! Peace, love and understanding!