You are currently browsing the monthly archive for mars, 2008.
Smärta! Min tillfixade rygg/nacke har låst sig igen, fast på motsatt sida. Nu kan jag knappt röra min högerarm utan att det hugger som en kniv i ryggen vid skuldran. Usch! Det är synd om mig…
Har haft en mardrömslik huvudvärk idag också, jag har mest känt mig groggy och frånvarande på jobbet. Tur att de lektioner som var planerade var lindriga för min del. Inga genomgångar eller sådant. Ibland ska man ha tur! Dessutom har det klumpat ihop sig rejält med ett flertal viktiga uppgifter som inte kan vänta och jag har inte haft en susning om hur jag skulle ha prioriterat. Stegade så in hos chefen och frågade och *vips* så ordnade han det åt mig. Ibland är det väldigt skönt att kunna be om hjälp 
Jag är stolt över att ha börjat göra det
En annan häftig sak är att huvudvärken gav med sig utan tabletter. Testade lite ryggyoga, stretch och kroppscanning (vilket är en ”teknik” som man bl.a. talar om ifråga om mindfulness) som avslutande avslappning. Nu är jag bara lite stel i rygg och nacke, men smärtfri i huvudet. Hurra!!! Tänk att det gick och att det funkade?!
En annan trevlig sak som hände i dag var att jag fick ett mail från ”svägerskan” (eller egentligen svågerns fästmö/makens svägerska). Istället för att dela med mig av innehållet per mail så gör jag det här:
Vår tids paradox
I dag har vi större hus och mindre familjer.
Fler bekvämligheter, men mindre tid.
Vi har högre utbildning, men mindre sunt förnuft.
Vi har fler experter, men fler problem.
Mer medicin, men mindre välbefinnande.
Vi förbrukar för obekymrat.
Ler for sällan.
Kör för snabbt.
Blir arga för fort.
Läser för lite.
Ser för mycket tv.
Och stannar upp för sällan.
Vi mångdubblar våra ägodelar, men reducerer våra värderingar.
Vi babblar för mycket, älskar för lite och ljuger för ofta.
Vi har lagt år til livet, men inte liv til åren.
Vi förbrukar mer, men har mindre.
Vi köper mera och använder det mindre.
Vi har besegrat det yttre rummet, men inte det inre.
Vi skriver mer och lär mindre, planerar mer, men uträttar mindre.
Vi har lärt oss att jäkta, men inte att vänta.
Vi har högre inkomst, men lägre moral.
Vi tillverkar fler datorer som innehåller mera information och producerar fler kopior
…men pratar mindre med varandra.
Vi hänger upp oss på kvantitet och bryr oss mindre om kvalitet.
Mera fritid men mindre skoj.
Flera sorters mat, men mindre näring.
Två inkomster, men fler skilsmässor.
Flottare hus, men splittrade hem.
Därför föreslår jag att du inte sparar något för ett speciellt tillfälle, eftersom varje dag du lever är ett speciellt tillfälle. Läs mera bra böcker, gå på caféer, sitt på terrassen och njut av utsikten utan att tänka på vad du ”måste göra”. Spendera mera tid med din familj, vänner eller människor du tycker om. Ät din favoriträtt och besök platser som du tycker om. Livet är en länk av ögonblick, av glädje, det handlar inte bara om att överleva. Använd dina kristallglas. Spara inte på din favoritparfym utan använd den närhelst du önskar. Skippa fraser som ”någon dag” och “en dag” från ditt ordforråd. Gör det du skulle vilja redan idag!
Håll inte tillbaka på saker som gör ditt liv lättare och ger dig mer glädje. Varje dag, varje timme, varje minut är speciell och du vet inte om det kommer att bli din sista.
Ha det riktigt bra och sköt om dig! Glöm aldrig att det finns många som tycker mycket om just dig!
Sista kvällen på påsklovet. I morgon börjar jag jobba heltid igen. 100%. Just nu känns det allt annat än bra – det blir ju så långa dagar på jobbet, långa dagar för barnen på dagis (de har det bra där, men helst hade jag haft dem hemma med endera mig eller maken) och korta stunder tillsammans med familjen under veckorna. Ljuspunkten är ju däremot att penningpåsen får sig ett välbehövligt tillskott. Har ännu inte hört något från FK efter sjukskrivningen och ändå har de sin 30-dagarsgräns/mål… Får nog vara glad om jag hör av dem innan sommarlovets slut känns det som just nu…
Ledigheten har varit grymt skön! I fredags var vi upp till svärisarnas stuga i fjällvärlden. Ungarna stortrivdes, hundarna stortrivdes, maken stortrivdes och det gjorde jag också… Fick dessutom äran att få testa svägerskans karls skoter. Fy så oförskämt rolig den var att köra. Jag gillar vår egen bruksmaskin, men det är underhållande att få köra leksaker också emellanåt *bus*.
Dotterns bästis har också flyttat till området nu och vilket lyft det verkar vara för tjejerna! De har lekt i dagarna två i helgen och lyckan över att kunna kvista över till kompisen på fem röda, utan att behöva skjutsas, är stor. Det går inte att ta miste på. Sonen försöker hänga med i deras lekar, men det går inte så bra alla gånger. Åldersskillnaden gör sig påmind och så uppstår givetvis en del konflikter. Inget som inte går att lösa, men det är i regel lillebror som får skulden av tjejerna. De har ju ett verbalt övertag också, vilket lillebror försöker kompensera genom fysisk vedergällning. Jaja… Jag säger som dotterns kompis mamma: Underbara värld!
Nu ska den här mamman gå och slänga lite skräp i det nystädade sopskåpet. Operation Våga Vägra Jobbtankar trädde ikraft idag igen. Vilken skillnad det blev i skåpet! Ordning, reda och en fräschare doft. Tänk att det inte behövs mer än lite diskmedel, gnuggande och oganisering för att det ska bli ett så trevligt resultat. Ändå kan motståndet mot att ta tag i dessa projekt vara så stort. Hur kommer det sig?
Hoppas att ni får en bra kommande vecka! Jag lär ”bo” på jobbet med mina förtinörton omdömen att skriva i tre ämnen och det individuella studieprogrammet att författa. Det finns stunder då jag önskar att jag inte valt att bli lärare, men de är lyckligtvis ganska få och snabbt övergående.
Snart är det dags att packa ihop sig själv och barnen för avfärd till kyrkan. Det är gospelmässa, kören ska framträda och nu tänker jag ta tillfället i akt att lyssna på den. Det ska bli väldigt roligt att lyssna på kören från andra sidan skranket, jag har ju så många gånger pratat om hur roligt det skulle vara att höra hur vi låter och nu får jag ju tillfälle till det. Maken representerar familjen eftersom jag bestämt mig för att pausa med körandet under resten av våren. Känns lite tråkigt, men det är svårt att vara på flera ställen samtidigt och dessutom känna att man inte prioriterar bort familjen helt. Jag träffat sjukgymnasten ett par gånger nu för att få bukt med min krånglande rygg och nacke – hennes rekommendation var att börja träna lite styrketräning med specifik inriktning för min nacke och rygg och tja… Då får det bli så… Men jag kan säga att jag med all säkerhet kommer att sitta där och tycka att det vore så roligt att vara med och sjunga. I min plan ingår dock att fortsätta sjunga till hösten, när det kanske lugnat ner sig lite med livet i övrigt. Den som lever får se.
Är detta det första tecknet (förutom de grå som börjat titta ut från skalpen) på att jag närmar mig ålderdomshemmet med stormsteg? Att jag tittar på Körslaget på TV4 och tycker att det är grym underhållning? Det var otroligt roligt att både se och lyssna på – blev alldeles glad i hela kroppen där jag låg i soffan Favorit för i kväll: team Lotta!
Apropå TV. Let’s Dance-finalen var ju igår. Vad kul att Tina vann! Helt rätt!
Det är märkligt hur bra man kan må av att sitta och prata med sina äldre anhöriga. De sitter på otroligt mycket klokskap och livserfarenhet. Jag tänker på mamma och pappa. Mormor. Svärmor. I kväll satt jag och svärfar och pratade om Livet eftersom min träning gått i stöpet på grund av tidsoptimism från min sida. Det händer inte särskilt ofta att vi pratar, svärfar och jag. Idag är jag glad över att det inte blev någon träning :)
Det fanns en anledning till att jag glömde regnkläderna från H&M! Jagvisstedetjagvisstedetjagvisstedet! Kläderna från i fjol passar fortfarande när som på dotterns galonvantar! Ha! Det betyder 250 sköna, sparade kronor (som jag spenderade på annat håll – så mycket för besparing, va?! *haha*).
Note to self i förbifarten:
Skaffa dig ett liv, så att du inte bloggar om samma triviala sak flera dagar på raken 
Fanken! Jag gjorde ju en beställning från H&M bara för att få hem lite regnkläder (läs: galonkläder) till dottern. Nu när paketet kommer så saknas galonkläderna och de finns inte med någonstans på någon lista. Klart att jag skulle glömma dem! Skit och pannkaka! Nu är de dessutom helt slutsålda. Bläh! Nu tänker jag gå ner och tjurkolla klart på Den där Mary istället. Sådeså!
Förresten. På tal om fokus och att välja sina strider och allt det där… Alla andra kläder var jättefina och stannar här när som på en grå huvtröja till mig. Jag såg ut som en stoppad korv *fniss*. Vilken tur ändå att vi har råd att handla de kläder som barnen (och jag) behöver (och lite mer därtill – som det ju alltid blir) och vilken tur att allt det andra ändå fanns!
Livet från den ljusa sidan var en film som jag tyckte om. Melvin Udall (spelas av Jack Nicholson) är en neurotisk man som vid ett tillfälle kläcker ur sig ”What if this is as good as it gets?” när han passerar ett gäng deprimerade psykiatripatienter.
Just detta citat har jag återkommit till ett antal gånger i mitt liv sedan jag såg filmen. Jag tror (idag) att det är så. This is as good as it gets.
Livet blir inte roligare, händelserikare, mer spännande, lustfyllt eller vad annat helst än det är i dag. This is it! Det blir inte roligare än man gör det och det om något är väl ett bra skäl till att försöka fokusera på guldkornen i vardagen - även fast det är svårt emellanåt och fastän tillvaron tycks suga ibland. Jag har från stund till annan svårt att acceptera att det är så, att this is as good as it gets. Jag kan ibland känna att jag hade förväntat mig att livet skulle ha varit mer än exempelvis morgonstress till dagis, mer än trotsiga barn, mer än amorteringar och räntor på lån eller en make som inte är perfekt varje dag.
Men samtidigt… Vore det inte för just morgonstressen, de trotsiga barnen, amorteringarna och den icke-perfekta maken så skulle det vara förbaskat svårt att känna igen guldkornen. De där gyllene gångerna då maken gjort i ordning kaffebryggaren så att det bara är att knäppa igång den på morgonen, när vi spontant dansar i hallen, när barnen sitter under varsin arm i soffan och gosar och den där månaden när kontot inte var tömt den 20:e då barnbidraget i vanliga fall kommer som en räddare i nöden.
Det kanske är så enkelt? Acceptans. This is as good as it gets. Du har inte roligare än du gör det. Välj ditt fokus och dina strider med omsorg, sänk kraven och förväntningarna och det blir genast mycket roligare.
Lillebror är verkligen av Emil-I-Lönneberga-sorten.
I går hittade vi en hel toalettrulle nerstoppad i toalettstolen och lillebrors svar på frågan om vem som lagt ner den där var: ”Jag, men jag sa å-åo!”.
Såklart var det ingen illasinnad handling, bara ett utslag av nyfikenhet av hur världen fungerar (som fallet är med Emil också). Hysset/det kreativa infallet skedde i samband med ett toalettbesök och då måste man ju torka sig efteråt och varför inte testa med att stoppa ner en toarulle samtidigt och sedan spola på den?! Sedan insåg han ju att idén inte var så lysande förstås: ”Å-åo…”.
Idag hittade jag ett kullager i tvättmaskinen utöver diverse andra småsaker som befinner sig på konstiga platser efter lillebrors framfart. Som exempelvis en blompinne nerstucken i handfatets avlopp.
Jag skyller på makens gener. Han har suttit och ristat med en nål på nymålade väggar och petat en tvål full med nålar. Inte av elakhet, men av tanklöshet och bara för att det gick… Sedan lär man ju sig inget om världens beskaffenhet heller om man inte testar sig fram. Learning by doing som John Dewey kanske skulle ha sagt
Wohoo! Idag har vi fått hem vårt nya överkast. Det behövs en liten storleksjustering på bredden, sedan är det perfekt Färg- och motivmässigt sett så är det redan det. Det är en superbegåvad tjej i Luleå som gjort tygtrycket och det finns inte två likadana överkast. Hon gör en del annat konsthantverk också som är lika fint det. Å, vad nöjd och glad jag är över detta. Oförskämt nöjd och glad. Bäddningen kommer att bli ett rent nöje framöver
Senaste kommentarer