Måååndag…

Fy! Det var tragiskt att behöva ta sig upp för att jobba idag. Hade mycket hellre stannat hemma och varit ledig de återstående åtta arbetsdagarna innan påsklovet börjar :) Kunde däremot inte hålla mig ifrån att kolla i jobbkalendern i går kväll  och blev faktiskt mycket lugnare när jag fick en uppdatering om planerna för de två första lektionerna. Min bristande motivation har däremot bara berott på lathet och inte något annat.

I dag har min “upptrappning” också börjat. Är tillbaka på 85% sysselsättningsgrad i dessa åtta dagar innan jag går upp på heltid igen efter påsk. Det var roligt att träffa min språkvalsgrupp igen och det verkade vara ömsesidigt… (Eller så fjäskar de bara, men det skiter jag för närvarande i ;) ) Känner i alla fall att min sjukskrivning varit bra för mig. Jag hoppas bara att FK beviljar sjukpenning för den period det gäller. Fick ett brev i fredags där det stod att mitt ärende var under utredning, men att de bara ville förbereda mig på att jag lika gärna kunde bli utan ersättning. Tycker att det är barockt att en läkare som inte ens träffat mig kan sitta och underkänna en kollegas omdöme och medicinska kompetens. Fusk är aldrig okej, men jag skulle önska att man inte bara stirrade sig blind på att få ner sjuktalen utan att man också kan ställa sig frågan varför? Det finns ju trots allt ett skäl till att så många mår dåligt och är sjuka. Ett förebyggande arbete vore att föredra, men det är ju bara min åsikt…

ridtur.jpgridtur2.jpg

Nåväl… I morgon bär det av på ridkurs! Hurra! Jag fick plats att vara med och det jag pratat om i snart 5 år blir verklighet. Red ju sju år på kurs i min ungdoms dagar, om än på “vanliga” ridskolehästar och det var verkligen underbart roligt! Detta samspel med dessa underbara djur… Jag skiter uppriktigt sagt i om jag är allergisk mot hästar också (hund och katt är ju känt sedan tidigare) – får väl ta en allergitablett i värsta fall. Rida ska jag! Åååå, vad jag längtar!!! Dessutom blir det ytterligare en motivationsfaktor för mig att minska ytterligare i vikt. Jag klarar maxviktgränsen, men det kan inte skada om jag minskar lite till…

Funderar också lite på det här med att så många andra bloggare ondgör sig över att många använder bloggen som ett slags dagbok. De reagerar på ett sätt som jag tolkar att det inte är “fint nog” (hårddraget) att dagboksblogga och att deras livskraft kommer ifrån raljerande och att man gör sig lustig på andras bekostnad. Min synpunkt: Men orka! Låt folk blogga om vad de vill och läs inte om ni är ointresserade! Det är ju förhållandevis lätt att stänga ner en flik/ett fönster/whatever. Det är i alla fall så jag gör om jag stöter på något oinspirerande: som en Pippiblogg som har synpunkter på vad andra skriver om ;)  

Nu däremot ska jag pallra mig iväg på ICA. Maken reser bort  i tre dagar och då är det lika bra att bunkra upp med lite förnödenheter här hemma. Typ mjölk :)

3 kommentarer to this post.

  1. Åh vad toppen att du ska börja rida igen!

    Jag sa till sambon häromdagen att den enda motion jag skulle kunna tänka mig att jag skulle tycka var rolig var *tadaaaaa* DANS, och gärna lite gamm’tjoa bland det *hihi* Men han vill inte dansa med mig :/

    Lycka till på jobbet nu, hoppas allt går bra och som på räls :)

    Kram!

  2. Kul att rida!!!
    Vill. Jag. Också! Rida!
    Men vad är det där med bloggare som ondgör sig över dagboksbloggare. Fattar noll. Det har jag missat! Konstig åsikt! Som du säger; ORKA!!!

  3. JoVi:
    Tråksambo ;) Dans som är så roligt! Du får vara lite extra snäll med honom så kanske det går vägen?! ;)

    Persilja:
    Ja, det är verkligen aproligt att rida :D Åsikterna om andras bloggande verkar inte finnas i alla kretsar, tack och lov. Tur att det går att välja vad man läser :)

Svara på det här inlägget