Var som bekant på ridkurs i dag och hade förskräckligt dåligt samvete över att lämna dottern med lätt darrande läpp hemmavid. Hon saknar sin far som är bortrest på något arbetsrelaterat event och så var hon väl inte helt okej med att jag också skulle iväg. Tänk om vi skulle vara borta en hel vecka! Tror att någon börjar få koll på tiden…
Ridkursen var i alla fall obeskrivligt rolig! Man kan inte göra annat än att älska islandshästar… Men jag gick som självaste Zeb macahan efter avslutad ridning och jag får vara glad om jag kan gå överhuvudtaget i morgon *haha* Tur att jag ska på en Hot Lavastone-massage i morgon 
Innan ridningen är det ju däremot praktiskt att göra i ordning den häst man för tillfället ska få äran att rida. Islänningarna gick ute, så jag tog en promenad i hagen för att hämta ”min” kuse. Han var i den så kallade mathagen. Där ser jag två stora märkliga skuggor (klockan var ändå 19 och det var påtagligt mörkt). Den första tanken var att det rörde sig om en märklig typ av höställning som underlättar hästarnas ätande. Sedan ser jag att ”ställningarna” rör sig. ”Märkligt rangliga varmblod de skaffat?! Kanske ska de utöka verksamheten?”, blev nästa tanke ända tills avståndet mellan mig och ställningarna/varmbloden är drygt 6-7 meter. Då ser jag att det är en älgko med en fjolårskalv. Jag höll verkligen på att bajsa på mig där jag stod. Min senaste närkontakt med älg härrör från tiden i Svappavaara då en galen älgko med familj förirrat sig in i byn och stod precis i vägen för oss när vi skulle ta oss från bussen till skolan. Älgkon idag verkade vara av en fredligare sort. Tack Gode Gud för det, säger jag bara!
