Lillebror är verkligen av Emil-I-Lönneberga-sorten.
I går hittade vi en hel toalettrulle nerstoppad i toalettstolen och lillebrors svar på frågan om vem som lagt ner den där var: “Jag, men jag sa å-åo!”.
Såklart var det ingen illasinnad handling, bara ett utslag av nyfikenhet av hur världen fungerar (som fallet är med Emil också). Hysset/det kreativa infallet skedde i samband med ett toalettbesök och då måste man ju torka sig efteråt och varför inte testa med att stoppa ner en toarulle samtidigt och sedan spola på den?! Sedan insåg han ju att idén inte var så lysande förstås: “Å-åo…”.
Idag hittade jag ett kullager i tvättmaskinen utöver diverse andra småsaker som befinner sig på konstiga platser efter lillebrors framfart. Som exempelvis en blompinne nerstucken i handfatets avlopp.
Jag skyller på makens gener. Han har suttit och ristat med en nål på nymålade väggar och petat en tvål full med nålar. Inte av elakhet, men av tanklöshet och bara för att det gick… Sedan lär man ju sig inget om världens beskaffenhet heller om man inte testar sig fram. Learning by doing som John Dewey kanske skulle ha sagt 
