…och rubriken är?

Sista kvällen på påsklovet. I morgon börjar jag jobba heltid igen. 100%. Just nu känns det allt annat än bra – det blir ju så långa dagar på jobbet, långa dagar för barnen på dagis (de har det bra där, men helst hade jag haft dem hemma med endera mig eller maken) och korta stunder tillsammans med familjen under veckorna. Ljuspunkten är ju däremot att penningpåsen får sig ett välbehövligt tillskott. Har ännu inte hört något från FK efter sjukskrivningen och ändå har de sin 30-dagarsgräns/mål… Får nog vara glad om jag hör av dem innan sommarlovets slut känns det som just nu…

Ledigheten har varit grymt skön! I fredags var vi upp till svärisarnas stuga i fjällvärlden. Ungarna stortrivdes, hundarna stortrivdes, maken stortrivdes och det gjorde jag också… Fick dessutom äran att få testa svägerskans karls skoter. Fy så oförskämt rolig den var att köra. Jag gillar vår egen bruksmaskin, men det är underhållande att få köra leksaker också emellanåt *bus*.

Dotterns bästis har också flyttat till området nu och vilket lyft det verkar vara för tjejerna! De har lekt i dagarna två i helgen och lyckan över att kunna kvista över till kompisen på fem röda, utan att behöva skjutsas, är stor. Det går inte att ta miste på. Sonen försöker hänga med i deras lekar, men det går inte så bra alla gånger. Åldersskillnaden gör sig påmind och så uppstår givetvis en del konflikter. Inget som inte går att lösa, men det är i regel lillebror som får skulden av tjejerna. De har ju ett verbalt övertag också, vilket lillebror försöker kompensera genom fysisk vedergällning. Jaja… Jag säger som dotterns kompis mamma: Underbara värld!

Nu ska den här mamman gå och slänga lite skräp i det nystädade sopskåpet. Operation Våga Vägra Jobbtankar trädde ikraft idag igen. Vilken skillnad det blev i skåpet! Ordning, reda och en fräschare doft. Tänk att det inte behövs mer än lite diskmedel, gnuggande och oganisering för att det ska bli ett så trevligt resultat. Ändå kan motståndet mot att ta tag i dessa projekt vara så stort. Hur kommer det sig?

Hoppas att ni får en bra kommande vecka! Jag lär ”bo” på jobbet med mina förtinörton omdömen att skriva i tre ämnen och det individuella studieprogrammet att författa. Det finns stunder då jag önskar att jag inte valt att bli lärare, men de är lyckligtvis ganska få och snabbt övergående.

Kyrkobesök

Snart är det dags att packa ihop sig själv och barnen för avfärd till kyrkan. Det är gospelmässa, kören ska framträda och nu tänker jag ta tillfället i akt att lyssna på den. Det ska bli väldigt roligt att lyssna på kören från andra sidan skranket, jag har ju så många gånger pratat om hur roligt det skulle vara att höra hur vi låter och nu får jag ju tillfälle till det. Maken representerar familjen eftersom jag bestämt mig för att pausa med körandet under resten av våren. Känns lite tråkigt, men det är svårt att vara på flera ställen samtidigt och dessutom känna att man inte prioriterar bort familjen helt. Jag träffat sjukgymnasten ett par gånger nu för att få bukt med min krånglande rygg och nacke – hennes rekommendation var att börja träna lite styrketräning med specifik inriktning för min nacke och rygg och tja… Då får det bli så… Men jag kan säga att jag med all säkerhet kommer att sitta där och tycka att det vore så roligt att vara med och sjunga. I min plan ingår dock att fortsätta sjunga till hösten, när det kanske lugnat ner sig lite med livet i övrigt. Den som lever får se.