You are currently browsing the monthly archive for april, 2008.
I går bjöd jag hem två män…
Umgänget blev kort, men det var mycket trevligt. I dag konstaterade jag att jag verkligen vill återse dem och bjöd in dem på nytt. Likt en hemlig älskare förvarar jag dessa två män i ett skåp. Vårt förhållande är inte särskilt gynnsamt för mig, varken fysiskt eller ekonomiskt, men den upplevelsemässiga delen är desto trevligare. Därför lär de också fortsätta vara återkommande gäster…
Vad jag pratar om?
Ben & Jerry’s i smakerna Bohemian Raspberry samt New York Super Fudge Chunk…
♥ Solsken genom smutsiga fönster.
♥ Högljudda dunka-dunka-dunka-dunka-dunka-rytmer från passerande och parkerade bilar.
♥ Jänkare på stan.
♥ Okoncentrerade och trötta elever.
♥ Hallen ser ut som ett bombat skithus.
♥ Ungarna vill bara vara ute mest hela tiden.
♥ Slask och plask.
♥ Svettningar på grund av ovanan kring hur man klär sig vid varmare väderlek.
♥ Det regnar!
♥ Världen är grå-vit och smutsig.
♥ Små gröna strån spirar vid husgrunden.
♥ Konstverk i färgad tavelkrita på uppfarten.
♥ Kälkar och hockeyhjälmar är utbytta mot cyklar och cykelhjälmar.
♥ Isbelagda pölar som det är ett nöje att trampa i på morgonen.
♥ Fågelkvitter.
Faktiskt. En del av den allra bästa tiden är faktiskt nu, allt framtinande hundskit och skräp till trots. Det är så mysigt att betrakta alla småfåglar, de ensamma spirande grässtråna och drömma om grönskan innan alla blodsugande insekter dyker upp 
Maken var uppe och nattade barnen. Klockan hade hunnit bli alldeles för mycket efter att bastu, renbäddning och kvällsfika var avklarade… Då kläcker dottern ur sig:
”Jag är så jävla trött”
Maken, som är ganska noga med språkbruket – särskilt inför barnen – hajar till och berättar att änglarna gråter när de hör barn svära och han förser dessutom dottern med alternativa uttrycksmöjligheter som jättetrött, rejält trött etc. Han fortsätter med att undra vem som sagt så…
”Mamma!”, blir dotterns svar.
Se där, se där… Små grytor har inte bara öron, de har öron stora som paraboler! Jag brukar inte svära åt barnen och jag försöker tänka på hur jag pratar… Men det går visst inte särskilt bra. Eller så är det bara så att barnens (och dotterns i synnerhet) kognitiva förmåga är tämligen väl utvecklad. Jag ska nog gå på studiebesök hos Kapten Haddock
God natt och ha en bra kommande vecka…
Hemma för VAB idag. Dottern var fortfarande hängig och jag hade svårt att se att hon skulle ha orkat med en dag på dagis idag. Med tanke på att hon dessutom inte alls var på hugget för att äta en barnbox igår så blev jag lite lur på en antågande magsjuka. Men se. Så blev det inte. Sonen fick också stanna hemma idag och med facit i hand så kan jag konstatera att det inte blev någon magsjuka – idag. Båda två är fortfarande ur form, så jag väntar med spänning på ett utbrott av vad-det-nu-må-vara.
Har roat mig med att storstäda köket idag, förutom att jag läst en hel del för ungarna och till och med lekt med bilar (är annars ingen lekmamma av mått). Har sett diverse avsnitt av Rent Hus på TV4 och blivit riktigt mörkrädd! I och för sig har jag svårt att förstå hur man frivilligt visar upp sitt hem i TV när det sett ut som det gjort i programmet, men ändå har jag bänkat mig framför dumburken och förfasats över hur det kan se ut. Tur att jag slipper känna lukten
Rent Hus har också lett till att jag fått stora skälvan över vad som rör sig bakom lister och i vrårna här i huset – vi har ju hundar som drar in diverse smuts, barn som gör sitt bästa för att hjälpa till och ja… Köket blev således genomgånget idag. Spisen, väggar, lister, diskmaskinen… Rubbet! Nåde det kryp som jag kunde ha stött på. Nu såg jag inget, men i alla fall… Det är ju bra att vara beredd på det värsta
Mina nya bästisar i fråga om städning är i alla fall min rosa sprayflaska innehållande 1 del vatten och 2 delar såpa tillsammans med min tjusiga microfiberduk. Hurra och hej vad lätt allt gick att få rent! Köksgolvet känns underbart att gå på efter att ha knäskurats med såpa, dammet på kökslampan lyser med sin frånvaro, det går att se in igenom ugnsluckan… Ibland är det verkligen ett rent nöje *haha* att städa…
Ibland undrar jag över vitsen med att blogga. I dag är en sådan dag.
Jag har mina förtrogna som jag väljer att prata om mitt personliga mående och varande med, en del som jag blir mer privat med än med andra. Bloggen är ytterligare en ventil som jag använder mig av för att få ur mig missnöje som annars skulle fräta sönder mig inifrån, på samma sätt som bloggen är en plats för mig att dela med mig av glädjeämnen i. De surdegar jag ältar här skulle det inte tjäna någonting till att börja jiddra om någon annanstans. Min blogg är en dagbok, dock offentlig med allt vad det innebär. Den ger också släkt och vänner möjlighet att ta del av våra liv trots att vi alltid inte hinner höras vid per telefon…
Nu befinner jag mig i ett läge då jag funderar på hur jag egentligen ska göra i fortsättningen. Jag har några alternativ:
1. Att lägga ner bloggandet helt.
2. Att flytta igen och bara ha en lösenordsskyddad blogg för att ha koll på vem som läser.
3. Att fortsätta här, men utelämna personliga funderingar.
4. None of the above, helt sonika låta eventuella reaktioner stå för sig själva och kort sagt fokusera på det positiva.
Med lite distans till det hela som utlöst mina funderingar kan jag konstatera att det både är tråkigt och jobbigt att konfronteras med reaktioner som uppstår utifrån något jag skrivit i ett helt annat sammanhang än här (undantaget reaktioner/reflektioner från dem som jag vet känner till min identitet). Det blir negativt för att det kommer från ingenstans och för att jag är helt oförberedd. Då spelar det liksom ingen roll att syftet var gott från början. Det blir fel i alla fall.
Nåväl… Det lär finnas tid till att grunna mer på detta i morgon och senare i helgen. Dottern är riktigt hängig och rejält ur gängorna idag och jag tror att hon skulle må allra bäst av att vara hemma i morgon. Lillebror får nog också lov att bli kvar hemma i så fall – mest för att vi ska slippa hatta mellan hemmet och dagis under dagen. Det är så mycket skönare att bara hasa omkring hemma, ta hand om varandra och lalla med tårna
Firade Världsbokdagen igår med att investera i några utgallrade böcker från Biblioteket. Bland annat två om Bror Groda och Bror Padda, Otto den lille piraten, och så en bok med fyra berättelser om att börja skolan. Själv fick jag en bok om LTG-metoden (Läsning på Talets Grund). I dag kom dessutom När Prinsessor tar semester i brevlådan… Gissa vem som anmält sig frivillig till att läsa högt i morgon?! ;)
Följande dialog utspelade sig en morgon i sovrummet då sonen just vaknat:
- Godmorgon, V! Är du vaken?!
- Gomojjon, mamma.
*stor morgonkram*
- Hur har du sovit?
- Dåligt!
- Dåligt? Hur menar du med dåligt?
- Du haj snajkat så mycket. Jag fåj ont i öjonen. Jag kan inte sova näj du och pappa baja snajkaj och snajkaj och snajkaj. Mina öjon göj ont då.
…
Svart på vitt. Det var ju de här talesätten om barn och dårar, respektive barn och fyllon. Både jag och maken snarkar med andra ord… Barnen vaknar ibland av vårt oväsen när de ligger i vårt sovrum, men ändå tycks det bringa dem någon slags trygghetskänsla (eller så fryser de bara) med tanke på att de fortsätter att komma till oss natt efter natt
*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
God morgon! Jag hoppas att ni får en bra dag!
*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Var och tittade på Molières ”Den inbillade sjuke” med Claes Malmberg i huvudrollen igår. Den var mycket underhållande. Satt bitvis och skrattade så tårarna rann… Jag tror att jag behövde träna min skrattmuskulatur lite
I dag ska jag iväg och rida igen. Ser fram emot det. Det är en batteriladdningsaktivitet utan dess like. Längtar redan och har lite svårt att förstå hur jag ska överleva sommaruppehållet…
Fick också ett samtal från min handläggare på FK. De hade fått mina kompletterande uppgifter. Försäkringsläkaren hade tittat på dem och nu hade de ändrat uppfattning. Jag kommer alltså att få den sjukpenning som jag är berättigad till. Det var verkligen en god nyhet att få – dels att jag får pengarna förstås, men också att jag slipper bråka om det som egentligen var en självklarhet från början.
Hurra!
Jag försöker tänka positiva tankar. Verkligen! Försöker helhjärtat att se den ljusa sidan av tillvaron. Men jag är så less på jobbet att jag mår illa när jag kliver in i skolan på morgonen. När jag kliver in i arbetsrummet känner jag hur livsgnistan långsamt sugs ur mig. Jag kräks snart (på riktigt, alltså) åt meningar som börjar med: ”Vi har alltid…” eller ”vi har aldrig…”. Värst blir läget när de uttalas i samma mening. Jag kliver omkring i en djup gyttjegrop med branta, halkiga väggar, känns det som i alla fall…
Barnen är friska.
Jag är frisk.
Löneförhöjningen betalas ut från och med denna månad.
Jag har ett jobb att gå till.
Eleverna jag har är bra.
Jag tycker (egentligen) om mina ämnen.
Jag tycker att jag har ett meningsfullt jobb.
Ändå är jag så in i bomben less. Omotiverad. Trots att jag försöker ta på mig mina se-livet-från-den-ljusa-sidan-glasögon här på jobbet så kan jag bara tänka på hur mycket roligare det hade varit att få greja hemmavid. Att inte behöva jobba så mycket. Att få utrymme för resten av livet.
Tur att det är förhållandevis lite kvar av vårterminen. Nästa vecka är dessutom bara en tredagarsvecka. Till hösten jobbar jag bara 80% om jag får som jag vill. Det känns mer lagom. Förstår faktiskt inte denna iver i fråga om att alla ska jobba heltid och att en heltid absolut ska vara 40 timmar, vad hände med valfriheten i det avseendet?
Nu när vi jag börjat fundera mer över vardagsrummet och kökets kommande utseende så kan jag bara konstatera att det finns så mycket som är så fint! Jag hänförs av bilder på var och varannan blogg jag besöker, samma sak med alla hemma-hos-reportage i diverse inredningstidningar.
Jag jublar inte åt det superstrama, ”kliniska” – snarare dras jag mer åt det personliga, lite gamla ifråga om inredningsstil… Det strama är fint på sitt sätt, hos andra. Men jag tror inte att det skulle passa oss. Då är jag mer inne på fransk lantromantik
Sedan finns det sådant i hushållet som jag är väldigt nöjd med. Som jag inte skulle vilja byta bort för allt smör i småland. Ska försöka få ordning på vad det är, så kommer kanske resten av sig själv? Hoppas går ju i alla fall… Vardagsrumsbordet som vi köpte av Mimosan med familj när de skulle flytta är en sådan grej. Samma sak med gungstolen som är från mitt föräldrahem… Det kanske kan klarna i alla fall? Trots allt?
I dag är en oinspirerad dag. I alla fall när det gäller mitt arbete. Jag har ingen som helst lust att vara här idag, ingen som helst lust att jobba överhuvudtaget den här veckan. Eleverna är rara, men ofokuserade. Jag tror att det gäller oss alla…
Det här är saker jag hellre skulle göra just nu:
♥ Greja utomhus med barnen.
♥ Åka madrass och kälke i backen med barnen.
♥ Ta en långpromenad med hundarna.
♥ Åka ut på en skoterutflykt med hela familjen.
♥ Sitta hemma och planera kök.
♥ Sitta och bläddra i diverse heminredningstidningar för att få ett hum om hur jag vill ha vardagsrummet.
♥ Måla vardagsrumstaket hemma.
♥ Gå på gymmet och träna.
♥ Läsa med barnen.
♥ Baka…
♥ Sy en väska till.
♥ Putsa fönster.
♥ Skotta undan snö från baksidan.
♥ Städa bilarna invändigt såväl som utvändigt.
♥ Röja i arbetsrummet.
Senaste kommentarer