Träffade sjukgymnasten idag igen och fick ett träningsprogram utfärdat. Ett program som i första hand syftar till att göra ett muskulärt i-land av det område på min rygg som betecknades som ett muskulärt u-land av den sjukgymnast jag uppsökte akut förra veckan. Intressant beteckning, må jag ju säga. Men den är väldigt sann! Maken hämtar mitt träningskort i morgon och jag kommer att premiärträna på gymmet i morgon kväll. Ska bli skönt! Det känns mjukare i ryggen redan efter min introduktion idag. Önskar bara att jag kunde få sällskap också, men det återstår väl att se hur det blir med den saken.
Har också fortsatt mina idoga försök att få tag i min handläggare på FK. Ringde första gången för en vecka sedan och bad dem kontakta mig, vilket de skulle göra inom 48 timmar. Ringde igen på torsdag, därefter på måndag och nu senast idag. Ingen har ringt upp mig än. Det är ju en bra taktik i och för sig… Att ta/överväga ett beslut som är negativt för försäkringstagaren, meddela att man beslutar utifrån de uppgifter man har om försäkringstagaren inte hör av sig före utsatt datum, för att sedan negligera alla meddelanden om att försäkringstagaren vill att handläggaren ska ringa upp eftersom växeln inte släpper igenom samtal direkt. Mailadress, postadress etc. direkt till handläggaren finns inte och jag vill inte skicka känsliga uppgifter till någon slags allmän kundtjänst eller för den delen maila dem. Genomtänkt är nog bara förnamnet. *konspiratorisk*
Lillebror har dessutom, trots att han är en verbal gosse, inte lärt sig att uttala R korrekt. Det blir, eller har i alla fall blivit, ett J av dem. Nyss noterade maken att sonen skårrade på samma sätt som jag gjorde som liten, på samma sätt som min mors kusiner gör. Intressant! Är talfel ärftliga? Det kan inte vara ett resultat av miljön i alla fall eftersom ingen i omgivningen skårrar (inte heller jag eftersom jag fick gå hos talpedagog i åk 3-4 för att lära mig uttala R). Kan det vara ett biologiskt arv?!
Ha en bra kväll!
