Ibland undrar jag över vitsen med att blogga. I dag är en sådan dag.
Jag har mina förtrogna som jag väljer att prata om mitt personliga mående och varande med, en del som jag blir mer privat med än med andra. Bloggen är ytterligare en ventil som jag använder mig av för att få ur mig missnöje som annars skulle fräta sönder mig inifrån, på samma sätt som bloggen är en plats för mig att dela med mig av glädjeämnen i. De surdegar jag ältar här skulle det inte tjäna någonting till att börja jiddra om någon annanstans. Min blogg är en dagbok, dock offentlig med allt vad det innebär. Den ger också släkt och vänner möjlighet att ta del av våra liv trots att vi alltid inte hinner höras vid per telefon…
Nu befinner jag mig i ett läge då jag funderar på hur jag egentligen ska göra i fortsättningen. Jag har några alternativ:
1. Att lägga ner bloggandet helt.
2. Att flytta igen och bara ha en lösenordsskyddad blogg för att ha koll på vem som läser.
3. Att fortsätta här, men utelämna personliga funderingar.
4. None of the above, helt sonika låta eventuella reaktioner stå för sig själva och kort sagt fokusera på det positiva.
Med lite distans till det hela som utlöst mina funderingar kan jag konstatera att det både är tråkigt och jobbigt att konfronteras med reaktioner som uppstår utifrån något jag skrivit i ett helt annat sammanhang än här (undantaget reaktioner/reflektioner från dem som jag vet känner till min identitet). Det blir negativt för att det kommer från ingenstans och för att jag är helt oförberedd. Då spelar det liksom ingen roll att syftet var gott från början. Det blir fel i alla fall.
Nåväl… Det lär finnas tid till att grunna mer på detta i morgon och senare i helgen. Dottern är riktigt hängig och rejält ur gängorna idag och jag tror att hon skulle må allra bäst av att vara hemma i morgon. Lillebror får nog också lov att bli kvar hemma i så fall – mest för att vi ska slippa hatta mellan hemmet och dagis under dagen. Det är så mycket skönare att bara hasa omkring hemma, ta hand om varandra och lalla med tårna 
Firade Världsbokdagen igår med att investera i några utgallrade böcker från Biblioteket. Bland annat två om Bror Groda och Bror Padda, Otto den lille piraten, och så en bok med fyra berättelser om att börja skolan. Själv fick jag en bok om LTG-metoden (Läsning på Talets Grund). I dag kom dessutom När Prinsessor tar semester i brevlådan… Gissa vem som anmält sig frivillig till att läsa högt i morgon?! ;)
Posted by Charlotte on 26 april, 2008 at 19:10
jag tycker att det skulle vara tråkigt att inte få ta del av din offentliga dagbok. I like it here =)
Posted by itmamman on 27 april, 2008 at 12:23
Samma här – håller med ovanstående talare! Men jag förstår vad du menar. Jag känner lite samma sak. Många i min omgivning vet om min blogg och de läser. Ibland kan jag få stå till svars för något jag skrivit och det är inte alltid kul. Jag vill prata på bloggen där jag känner mig ganska anonym för dem jag inte träffat. Att sådana som känner mig irl ska veta mina innersta tankar, känns inte alltid bra. Dessutom har högsta ledningen inom skolan tagit upp mitt bloggande.. Jag måste passa mig för vad jag skriver. Glädjen hämmas en del, helt klart. Totlat förvirrad just nu angående hur jag ska göra… Kommer du på något bra – berätta!
Posted by Pippi on 27 april, 2008 at 21:30
Charlotte:
Tack för dina värmande ord!
IT-mamman:
Du har mitt ord på att jag delar med mig om jag kommer på något bra. Att ta ansvar för sina åsikter är iofs ganska självklart – men det är trist att behöva göra det i ett helt annat sammanhang. På jobbet är på jobbet, på bloggen är på bloggen och så vidare. Jag tycker inte att du varit särskilt negativ, om alls, i det du skrivit om skolan. Trist att behöva beläggas med munkavle! Kram!
Posted by Bakom lösen « Pippi on 7 maj, 2008 at 09:03
[...] by Pippi under Ego | Taggar: jobb, lösenord | Jag tror mig ha hittat en lösning på mitt bloggbekymmer. Jobbrelaterade tankar hamnar härmed bakom lösenord. Vill ni läsa dem är ni välkomna att [...]