Det är kanske så?
Ibland tar orden slut även fast tankarna som skulle vilja komma ut och sättas på pränt är många… Tankar om barnen, livet, jobbet…
Jag mår bra av att blogga och av att få respons här på det jag skriver. Bloggen är min ventil. Men så är det skuggfigurerna i periferin som är här, inte för att de tycker om det jag skriver eller av ett uppriktigt intresse - utan för att *letar efter ord* bevaka mig och mina tankar för sin egen skull. Det tycker jag inte alls om, sedan får ni säga att jag får skylla mig själv eftersom jag bloggar hur mycket ni vill… Jag vill kunna uttrycka mina tankar fritt, utan att de ska analyseras och dömas!
Jag vill inte låta mig begränsas av detta, jag måste bara hitta ett sätt att förhålla mig till det som händer – för jag kan uppenbarligen inte hindra det från att ske.
Vit blodnäva, dock inte min…
Röd blodnäva, ser ut som den jag köpte. Den på bilden är inte min den heller.
Luktpion. Inte min, men väl likadan.
Rosenkrage. Min ser förhoppningsvis ut så här senare i sommar. Om den inte frusit ihjäl…
