45,5 timmar

Nu återstår bara en arbetsdag innan min sommarledighet börjar *klang och jubelsång*! Vad skönt det ska bli!

Varje jullov, sportlov, påsklov och tre veckor under sommaren är jag mycket tacksam över att jag har 45,5 timmars arbetsvecka. Jag jobbar häcken av mig när jag väl jobbar (fast jag försöker att inte ta ihjäl mig), men jag är också oerhört tacksam över förmånen att kunna ge mina barn ett långt sommarlov och att kunna låta dem “slippa” fritids/dagis under julledigheten, sportlovet och påsklovet tack vare den tid jag redan jobbat in.

Det finns dagar då jag hade tyckt att en vanlig semestertjänst hade varit guld värd, att det hade varit så skönt att kunna åka (nästan) när man vill på semester under terminerna utan att behöva ta tjänstledigt utan lön. Dagar då tiden inte räcker till hur jag än vrider på den.

Ändå hade jag i dagsläget haft svårt att byta bort mitt jobb även fast jag många gånger gråtit av trötthet och varit så less att jag bara haft lust att spy. Det är på det hela taget en ynnest att få jobba med barn och ungdomar. Det skänker mig väldigt mycket glädje och kanske är det den där kramen på avslutningsdagen då jag fick höra hur bra jobb jag gjort som betyder allra mest – att veta att det finns elever som kommer att sakna mig som pedagog och medmänniska, att det finns någon som med lätta steg gått till mina lektioner…