You are currently browsing the monthly archive for september, 2008.
Ibland räcker det med att läsa en kort notis i en tidning för att tankarna ska vandra iväg. De vandrar över stock och sten, runt träd och längs med långa, vindlande stigar… Ibland tänker jag att det skulle vara så roligt att få ur sig allt detta i ett bra, intressant blogginlägg. Tänk att kunna skriva något som förändrade världen. Typ. Nu krävs det ju mer än så för att förändra världen. Det begriper ju jag också. Men vad tufft det hade varit.
Samtidigt skulle den makten medföra en väldig massa uppmärksamhet som jag för allt i världen inte hade velat ha. Jag tycker att jag är tillräckligt offentlig som det är nu och kan för mitt liv inte förstå att det faktiskt finns människor som tycker att det allra bästa som kunde hända dem skulle vara att de blir kända. Tänk att hela tiden vara bevakad, påpassad… Aldrig kunna slappna av och gå på Coop i säckiga mjukisbyxor och ett risigt hår, slarvigt uppsatt i en tofs utan att någon tar ett foto som skickas in till första, bästa skvallerblaska där det sedan ska spekuleras i eventuell drogproblematik.
Åter till huvudspåret: Tankarna som vandrar iväg tack vare en kort notis. De som jag gärna hade skrivit ner här och filosoferat kring. Om det inte hade varit för:
1. Att jag behöver resa mig upp från frukostbordet/soffan.
2. Det krävs kanske ett foto, som dessutom ska laddas över från kameran i den mån det inte behöver tas också.
3. Att datorn ska startas.
4. Att alla tankar ska formuleras i begriplig text…
5. Att tiden som jag kan tillbringa med att göra annat istället för att sitta och häcka framför datorn och bloggen som nästan ingen ändå kommenterar känns lite förlorad – jag kan ju få så mycket annat må-bra-pyssel uträttat…
Oftast gör ambitionen en tvärnit någonstans mellan punkt ett och två. Punkt tre medför en massa väntan, punkt fyra tar tiiiid och så var det ju punkt fem som gör att jag dessutom låter äckligt bitter… Men det är lite så – ett tag kändes det som att jag var beredd att slå knut på mig själv för att få folk att kommentera det jag skrivit. Nu… Nä. Jag kan skriva i alla fall. Nu och då. När andan faller på och dessutom tajmar med allt annat. Jag har ett existensberättigande oavsett om jag har 4 eller 74 läsare, oavsett om jag får kommentarer här eller ej, även fast det onekligen är väldigt trevligt när människor som är här och läser kliver fram ur skuggorna och visar sig.
Men jag undrar… Vad är det som gör att folk väljer att kommentera bloggar de läser?
Vad är det som får dig att kommentera ett blogginlägg?
Ha en bra vecka ~ var du än är och vem du än är!
I frysen ligger Ben & Jerry’s Bohemian Raspberry, glassarnas RR om ni frågar mig. På diskbänken står en kanna till hälften fylld med svalt vatten och morötter i bitar. Dagen idag skulle verkligen legitimera tröstätande och frosseri av guds nåde, ändå är det morötterna jag är sugen på och äter.
???
Anmälde mig för ett tag sedan till Buzzadors hemsida av nyfikenhet (kan ju vara kul att få testa lite nya produkter gratis mot en synnerligen liten arbetsinsats) och har fått några erbjudanden vid det här laget. Testade lite produkter för Kungsörnen som var helt okej. Försäkringar, hundmat och sådant har jag däremot passat.
Idag fick jag ett erbjudande om att testa Colour Catcher. Det är någon typ av färgbevaringssystem som använd vid tvätt. Det ska bli spännande att prova och se om det håller måttet - tycker att färger rent allmänt lätt ser dassiga ut oavsett hur väl man följer tvättråden/sorterar tvätten. Återkommer i frågan!
Maken hittade en hårtuss från Lillebror i handfatet. Den var uppenbarligen avklippt och jag fick detta berättat för mig. Så kommer sonen till vardagsrummet efter att jag ropat på honom:
”Pappa berättade att du klippt dig i håret.”
”Ja, men jag klippte bara en gång!” (Han visar ”en” med pekfingret för att ytterligare understryka detta).
”Var klippte du någonstans?” (Ser inga hack någonstans på huvudet).
”Här klippte jag!” (Visar att han kapat en test från hjässan någonstans, ser fortfarande inga hack – skadan är uppenbarligen liten).
”Varför klippte du dig?” (Måste bara få höra sonens förklaring till detta…).
”För att bli ännu snyggare!”
Så klart. Det är ju därför vi vuxna också klipper oss. För att bli ännu snyggare. Snygga är vi ju redan 
Självförtroendet hos en fyraåring är det verkligen inget fel på… ♥
En trött och långsam dag. Jag hade gärna haft en tre fyradagarshelg nu. Det känns som att det hade behövts, även fast det verkar som att vi äntligen börjat tillfriskna från årtiondets värsta förkylningselände… På tal om vilket vi testade en grymt god gryta för en dryg vecka sedan. Jag tror att den är jättebra att äta just när man är förkyld plus att det är perfekt mat nu när rotsakerna är så billiga! Vi gjorde den som tilltugg till stekt korv. Ungarna petade bort palsternackan, löken och rotsellerin men det verkar som att de kan vänja sig vid maten i alla fall.
Rotsaksgryta, recept från Bonniers stora kokbok.
Tog en tur med familjen idag. Det som var tänkt att bli en promenad/cykeltur till Coop blev efter ca 200 meters tandagnissel från barnen en biltur till stadsberget. Där beundrade vi fjällvärldens storslagenhet och jag påmindes än en gång om att jag inte hade velat byta bort dessa vidder mot allt smör i Småland (även fast jag emellanåt är missnöjd med utbudet ifråga om film, butiker etc). Barnen tyckte att vi skulle gå ner för berget, vilket vi också gjorde medan maken körde ner bilen. Det var en härlig promenad även fast jag lär ha träningsvärk i morgon 
Lägger in en bild (bakom lösenord) strax…
I morgon ska jag försöka få ner lite krokus- och narcisslökar i min rabatt. Om de sedan överlever vintern återstår att se. Jag hoppas att de gör det i alla fall även fast det kanske blir som i år – att de blommar i augusti
Moses hade sin brinnande buske. Vi har brinnande björkar…
Fotobloggen är också uppdaterad idag.
Vilket trauma som mötte oss när vi kom hem i eftermiddags… Blir kräkfärdig vid blotta tanken…
Nej. Jag klarar inte av att skriva ner några detaljer och tur är kanske det även fast man snabbt vänjer sig vid diverse kroppsvätskor och utsöndringar som förälder.
Jag kan däremot säga att barnens rum (på den hundfria övervåningen) är grundligt skurat och att en matta nu tvättas andra gången. Hund nummer ett i hushållet smaskade dessutom i sig något obestämbart igår under kvällspromenaden. Ordet skithund fick helt plötsligt en ny tyngd… Bluäääh!
Kom att tänka på en jingel från SR P4 i min ungdoms dagar:
”Äntligen morgon – fredagsmorgon!”
Vad annat kan jag säga? Tack gode Gud för att det är fredag idag. Jag hade inte orkat med en arbetsdag till den här veckan. Nu ska jag bara ta det lungt, plantera lite blomsterlökar med barnen, plocka bort de vissnade resterna från mina pallkragar och plocka med lite andra trevligheter.
Allt vad jag någonsin skrivit om att vara slut och känna sig som överkörd av ett tåg har varit en bris… Att resa 120 mil inom loppet av två dygn, delta på en begravningsceremoni och att dessutom vara inne på den tredje veckan med hosta och förkylning tar verkligen knäcken på en. Tröttheten jag upplevde i morse när det var dags att stiga upp var massiv. Hjärnan känns mest fylld av snor och jag tror bestämt att jag håller på att snyta ut den utöver det att jag just utsett mig till ordförande i lungsjukas lokalavdelning med tanke på hur jag hostar och låter…
Turligt nog har ju allt en ände och jag antar att även det elände jag tycker mig uppleva just nu också har det…
Hösten är fortfarande jättevacker även fast löven börjat falla från träden, världen var fantastiskt vacker i morse med alla höstfärger och all rimfrost på träd och mark, jag överlevde resan utan min mp3-spelare, PMS är övergående bekymmer, begravningsceremonin var jättefin – fylld med ljus, värme och glädje över att vi alla fått privilegiet att få ha I. som vän, det är underbart att få gosa med ungarna, förkylningsbesvär brukar gå att lindra, trötthet brukar gå över med lite sömn och jag har en underbar make…
Det kunde vara värre. Mycket värre…
If this is as good as it gets, I consider myself as fortunate!
Nu är min MP3-spelare också borta.
*aaaarrrrgggh*
Min Gud, min Gud… Varför prövar du mig så hårt?
Senaste kommentarer