Telefonen går verkligen varm de morgnar båda barnen stannar hemma på grund av sjukdom… Det ska kontaktas både hit och dit… Tänk vad bekvämt det vore att ha ett enda nummer att ringa till och så fick alla berörda meddelandet om frånvaron per automatik?! I morse har jag ringt sex samtal (!)…
* Dagis.
* Skolan.
* Min arbetsplats.
* Mitt arbetslag.
* Försäkringskassan.
* Dotterns kompis (som hon dagligen gör sällis med till skolan) mamma – så att de inte väntar i onödan.
Det värsta är också att jag måste ringa runt på en gång, annars faller det bara i glömska i den allmänna morgonröran… Ibland är det så att jag undrar om det inte är så att jag faktiskt har en så kallad bokstaskombination, men jag tror att mängden saker att hålla reda på också skapar en viss stress och förvirring.
Kan inte låta bli att reflektera över hur det egentligen är med diagnoser som ADHD m.fl. Är det stressade samhället ett resultat av diagnoserna (att så många går omkring med dem och därmed också sprider ett kaos) eller är den större mängden diagnoser egentligen ett resultat av det splittrade samhälle vi lever i – att tempot, intrycken etc. faktiskt framkallar de symptom som förknippas med exempelvis ADHD?
Posted by Malin on 8 september, 2008 at 10:02
Hahah. Känner så väl igen mig i kaoset. Och hur ofta är det inte ett av samtalen man glömmer ringa på morgonen?
Hittade din blogg via Amlon, nice, I like. Återkommer gärna.//Malin
Posted by Pippi on 8 september, 2008 at 10:16
Malin:
Det har hänt mer än en gång att jag glömt att ringa FK, varpå det blir ett himla förklarande om varför jag inte meddelat vab samma dag som jag är hemma… Du är i alla fall hjärtligt välkommen tillbaka!
Tur att vi kan skratta åt eländet i alla fall