Mamma Muu, är det duu?

Har varit på bio idag. Tänkte från början gå själv med dottern, men det slutade med att hela familjen följdes åt. det var biopremiär för båda barnen och det var två stooorögda barn som satt i salongen och tittade.

Filmen? Mamma Mu och Kråkan. Mamma Mu har i stort gått oss förbi här i hushållet, men vi gillade henne skarpt! Vilken störtskön kossa! För att inte tala om hennes vän Kråkan ♥

Barnen uppskattade evenemanget väldigt mycket (och det var väldigt passande med tanke på kylan, blåsten och snöfallet utomhus) och känslan förhöjdes än mer av Coca-Colan och popcornen som vi köpte med oss in i salongen. Förnöjsamheten höll i sig tills en, för oss främmande, tant klev fram och konstaterade att vi missat tomten och utdelningen av presenter när vi passerade en närliggande julmarknadsplats efter bion. Hon kan inte ha tänkt särskilt långt alls. Skittant. T. var jättebesviken efter detta, men hennes kloka far räddade situationen något i alla fall – ungarna ska på julfest med sina morföräldrar om två veckor. Den arrangeras av företaget de jobbar vid och där brukar tomten närvara (och dela ut en present till varje barn). Barnens far förklarade att dagens tomtebesök på stan var för de barn som inte kunde gå på julfesten, att det var deras tur att träffa tomten idag och att T. och V. också skulle få den chansen om än lite senare.

Med lite distans till allt som varit, mat i magen och en kort vila i bilen så övervann dottern besvikelsen och bubblade glatt åt sin kompis om biobesöket. Det känns roligt att det blev så i alla fall. Att minnesbilden av dagen blev så positiv.

För egen del ser jag nu fram emot besöket i Mammons högborg: IKEA och resten av Ikanohuset i Haparanda. Har jag tur så hinner jag in en sväng i det nya köpcentret i Tornio också. Men det får jag se hur det blir med den saken. Hoppas först och främst att det är tillräckligt med anmälningar så att resan blir av.

Massiv upplevelse

Maken och undertecknad var på dejt ikväll. Det blev en helkväll med middag på den lokala thairestaurangen och ett operabesök.

Norrlandsoperan är på turné och har spelat två föreställningar av Trollflöjten här i stan. Det var andra gången som jag såg en operaföreställning (första gången såg jag Maskeradbalen – det var väl en 17 år sedan sådär)och jag kan konstatera att jag gillar det.

Det var helt underbart ikväll. Rösterna, musiken, sången… Jag har suttit med tårar i ögonen, jag har skrattat, fått gåshud, suttit med stängda ögon och njutit… Tydligen var tolkningen ganska nymodig av vad jag kunde förstå från en kommentar som jag snappade upp av en person som var på föreställningen dagen innan, men det spelar absolut ingen roll – det var fantastiskt i alla fall!

Omotivation

På mitt arbete träffar jag elever som kör med plogbilsstrategin. De knuffar uppgifter som känns tråkiga framför sig för att de inte har någon lust att ta itu med dem. De är mer intresserade av att jobba på sina kompisrelationer. Bland annat. Ibland försöker de göra som mina hundar gör inför något de inte gillar: de låtsas inte om att uppgiften finns och hoppas på att den ska försvinna om de nonchalerar den nog länge.

Jag är precis likadan… Jag har fortfarande inte bokfört räkningarna på banken. Jag vet att de inte försvinner för att jag inte låtsas om dem. Jag vet att jag fortfarande behöver ta tag i min uppgift – den försvinner inte hur mycket jag än knuffar den framför mig och jag får definitivt inte mer pengar över bara för att jag undviker räkningsbetalningarna. Det är bara så mycket roligare att titta på söta hundvalpar på nätet, att sitta och blogga, ta en bloggrunda…

Men vad är väl en bal på slottet? Nu har jag dessutom missat Bröllopsform för att jag suttit här och varit omotiverad… Bah!

Mindfulness

Jag gillar det. Tycker om att vara här och nu, att egentligen bara observera livet – nuet som det är, utan att värdera det. Det är oerhört avkopplande. Det går att testa mindfulness genom en liten ”skola” på webben:
http://www.mindfulnesscenter.se/ps/
Vad har du att förlora?

Peace, love & understanding! Nu ska här betalas räkningar

Nä, se det snöar – igen

Jag hann inte mer än lämna en kommentar hos Grodmamman (länk i blogrollen till höger) om att det gärna fick komma mer snö hit förrän det började vräka ner. Idag är det den femte dagen på raken som det snöar… än så länge är det mest bara mysigt. Antar att jag kommer att vara dödligt less på att skotta snö en bit in i mars och att  jag önskar snön all världens väg då. Men det är då. Nu är nu.

Naturen ser väldigt Narniaaktig ut, sådär mjuk och inbjudande med snötyngda träd och små höjder som bäddats in med fluffig nysnö. Det är nästan så att jag väntar mig att se en ensam lykta lysa i skogen eller för den delen en faun som trampar omkring…

Gatan hemmavid ramas in av snövallar och i fönstren lyser fler och fler adventsstakar och julstjärnor upp mörkret. Barnen vill vara ute och leka när de kommer hem och bygger just nu på en hemlig riddarborg på baksidan. En riddarborg som de kan ha användning för när de kastar snö på mig och den ömsinte fadern Både Lillstrumpa och Syster Yster är verkligen förtjusta i vintern, liksom jag är för stunden. Tur det, med tanke på var vi bor

Ha en bra dag!

Nedräkning

Nu är det bara en månad kvar till julafton, tjugo arbetsdagar till julledigheten, tretton dagar kvar till min lilla husmorssemester, fem dagar kvar till min och makens dejt och slutligen tre dagar till chokladprovningen jag anmält mig till. Det finns mycket att se fram emot. Att de kommande två veckorna lär bli intensiva på jobbet får jag lov att se som en period som snabbt kommer att passera, en transportsträcka helt enkelt Det känns också väldigt skönt att julandet är klart här hemma, när som på utebelysningen. Det blir lite enklare att fokusera på roligheterna – som bakning, godistillverkning och sådant, eller varför inte på mysstunder som den jag haft ikväll med ett par bra tidningar, mängder av tända ljus, julbelysning i fönstren och en skön soffa att softa i ♥

Härliga tider!

Julgran

Sedan vi flyttade till huset och fick barn har vi av praktiska skäl (?) valt att ha plastgran inne. Den barrar inte, behöver inte vattnas (bra för såna med teflonhjärna) och för inte med sig några kryp. Under morgonen började maken och jag att prata om detta och vi är inne på samma tanke.

I år ska det vara en ”riktig” julgran.

En gran som barrar och behöver vattnas, men som doftar. Det är inte riktigt samma sak med plastgran och tallbarr på väl valda ställen… Man ska på nåt vis stå och svära ve och förbannelse över alla stickiga barr, över hur svårt det ska vara att få den att stå rakt i julgransfoten för att inte tala om alla barr som man trampar i under resans gång. Men ändå… Det ska vara en riktig julgran…

E-kuriren: Så får du julgranen att må bra

Ännu en dag till ända

Så var då fredagen också på väg mot sitt slut. Ännu en dag av upplevd overksamhet, men ändå tycks det som att jag faktiskt uträttat rätt mycket. Jag har monterat upp insynsskydd i vardagsrummet, jag har sorterat bort barnens gamla teckningar i deras teckningslådor, suttit och fikat med en vän/kollega som kikade förbi, övervåningen är dammtorkad, mitt skrivbord ser väldigt städat ut igen och jag har postat ett stort brev till kusin E. från Syster Yster.

Hur hann jag med allt det där? Jag har ju inte skyndat mig för fem öre? Fast det kanske är det som är grejen. Att hinna det man hinner och bara göra saker i den takt man känner för det och för den delen orkar med. Nu känns det i alla fall som att det går att andas här hemma igen. Saker ligger på sin plats och barnen har även de uttalat att de uppskattar ordningen. Kul!

På tal om städning och om att vara husmoderlig så ska jag fylla i en enkät som jag hittade hos JoVi (under tiden som jag slår dövörat till barnens härjningar på bottenvåningen – maken får ta tag i den biten nu):

Jämställt?

- Vem tvättar? Jag
- Vem klipper gräset? Båda
- Vem städar? Båda
- Vem lagar maten? Båda
- Vem tankar bilen? Båda
- Vem dukar? Båda (hela familjen)
- Vem dukar av? Båda (hela familjen)
- Vem diskar? Maken (iaf så är det han som oftast tömmer/fyller på diskmaskinen plus diskar grovdisken)
- Vem bäddar? Den som stiger upp sist – dvs oftast jag.
- Vem rensar avloppet? Maken
- Vem går ut med soppåsen? Båda
- Vem tvättar bilen? Båda, i tvättautomaten Hemma på gården gör jag det.
- Vem stryker? Båda, men det beror lite på vad det är.
- Vem byter glödlampor? Båda
- Vem plockar undan saker som ligger och skräpar? Jag
- Vem vattnar blommor? Båda
- Vem handlar? Oftast jag, handlingslistan gör vi däremot tillsammans.
- Vem gör det fint hemma? Jag
- Vem köper oftast födelsedagspresenter? Jag
- Vem ser till att gympapåsar och annat kommer med till skolan? Båda.
- Vem har kontakt med skolan? Båda.
- Vem går på föräldramöten och utvecklingssamtal? Båda.

Intressant enkät att göra! Undrar om maken tycker att fördelningen ser likadan ut?

Nu har jag gjort det!

Har beställt Väggord från My First Room.

Det blev två citat av Ernst Kirchsteiger, båda två citat som andas välmående och harmoni enligt min åsikt. Det ena kommer man att se när man går ner från övervåningen hos oss: Jag tycker att man ska unna sig en skön paus nu och då. Det andra kommer man att se när man kliver in genom ytterdörren: Visst är det ett härligt liv vi lever?.

Jag har länge varit sugen på att köpa hem väggord, men inte hittat citatet med stort C. Dessa två kändes däremot klockrena, så så fick det bli. Ska bli roligt att se hur det blir sedan när de kommer på plats

Kärlek

Å. Idag är det en sån där dag då jag bara känner att jag älskar min familj. Min hunkiga make, min härliga prins till son och min underbara prinsessa till dotter. Det är lustigt hur några dagars vila, lugn och ro hemma gör så stor skillnad…

Jag har dessutom anmält mig till en busstur till IKEA/Haparanda om ett par veckor – en hel egodag! Bara för mig själv. Inte speciellt mycket för shoppandet, då de flesta julklappar faktiskt är färdiga, men väl för att bara gå omkring och titta ♥