You are currently browsing the monthly archive for april, 2009.
Jag tror att det blir väldigt lite snö kvar efter den här helgen… Härligt 
Hittade igen en bild från februari i telefonen… Syster Yster har ritat sig själv och sin stolta mamma på en kanottur i fjällen
Skulle ha skrivit några rader redan i går om det inte hade varit för att jag var så förbaskad på Telia. Jag gör det nu istället, så blir kanske resten av dagen lika bra som den inledningsvis var igår 
Vi har börjat möblera vardagsrummet. Det blir inga stora förändringar, om ens några… Men det spelar mindre roll. Det viktiga är att listerna är på plats och att vi nu kan börja få allt tillbaka på sin respektive plats. Men det lär ta tid det också. Bokhyllorna är täckta av ett fint, grått damm efter renoveringen och det tog mig två timmar att gå igenom två höga, 80 centimeters Billy-hyllor. Passar faktiskt på att rensa också. Det finns trots allt en del prylar som inte behöver stanna kvar, som jag känner det.
Sedan har maken lyckats med att sitta sönder foten på vår snurrfåtölj. Det är en av de fem fötterna som sitter runt snurrmekanismen som gått av. Maken hävdar att det går att laga genom att beställa en ny fot, men jag ser min chans att bli av med det vingliga belätet och att ersätta det med en schäslong. Maken är inte så förtjust, men jag får använda mig av bedjande cocker spaniel-ögon och all min charm, så kanske det går.
Objektet jag drömmer om…
Kanske skulle det gå bättre att bearbeta maken om vi tog en annan färg?!
Ord kan inte beskriva hur less jag är på Telia och deras så kallade service och support. Jag kan inte skicka mail och har inte kunnat det den senaste veckan. Att ta emot den går bra, fast det är ju mest skräppost förstås…
I alla fall.
För att åtgärda mitt e-postproblem har jag installerat deras supportassistent, den funkar inte alls eftersom den hela tiden hävdat att mitt kundnummer och personnummer är fel (har dubbelkollat ett x antal gånger). Sedan får den plötsligt kontakt med någonstans och vips så dyker kundnumret jag knappat in upp och så hävdar den automatiska supportassistenten att allt är okej, jag kan fortfarande inte skicka min e-post, testar igen och då kan den inte verifiera mina kunduppgifter igen och så har det fortsatt. Efter sju soger och sjuttiofem bedrövelser bestämmer jag mig för att ringa supporten för att prata med en riktig människa. Först ska jag – på uppmaning av en maskin, en automatisk telefonröst – göra ett antal omstarter av routrar, modem och dator, jag ska göra ett antal omkopplingar och sedan en evighet senare upplyser de om supportens öppettider. Det kunde de väl ha gjort från början? Fy för den lede… Jag hatar teknik just nu. Jag hatar kundfientliga företag.
Jag ska banne mig bli en teknikfientlig bakåtsträvare… *mummel, mummel*
Läste en otroligt intressant artikelserie på DN:s hemsida. Den handlar om könsidentitet.
Undertecknad och maken har haft många och långa diskussioner om detta. Jag har kallat mig feminist och jag har förstått att det inte varit helt okontroversiellt i alla lägen. Vad är det egentligen som är så provocerande? Tilläggas bör att vi nått konsensus – vi är överens om att vi vill att barnen ska ha samma möjligheter och inte att de ska tvingas välja sådant de inte vill bara för att det är tjejigt eller killigt.
Jag tycker att det är självklart att både pojkar och flickor, män och kvinnor ska ha friheten att göra de val man vill utifrån sina egna intressen och inte utifrån någon slags norm som ”samhället” (underbart luddigt begrepp…) står för. Jag kom på mig själv med att tveka när sonen ville ha en rosa fleecejacka. Det slutade med att han fick en blå först (den tyckte han näst bäst om), när jag kom hem sansade jag mig och undrade vad f*n det var jag höll på med. Jag hade aldrig tvekat på samma sätt om Storasyster velat ha en grön kamouflagefärgad fleece, så jag åkte helt sonika till Coop och köpte en rosa också. Hade de inte varit så billiga som de var så hade jag definitivt bytt färg.
Nu anser jag att jämställdhet handlar om något annat också och inte bara färg på kläder, rum etc. Det handlar framförallt om attityder. Hur vi bemöter varandra och hur vi bekräftar olika beteenden hos pojkar och flickor. Jag märker att Lillebror oftare får avbryta medan Storasyster oftare förväntas vänta på sin tur när vi exempelvis sitter vid matbordet och äter. Det är inget jag tycker om och är stolt över, men jag hoppas på att det ska gå att göra något åt det i och med att vi är hyfsat medvetna om det. Men det är en svår balansgång, tycker jag. Vilka tjänster erbjuder sig exempelvis Storasyster att utföra av ren och skär välvilja och vilka utför hon i syfte att hitta sin könsidentitet? Jag tror inte på att alla våra beteenden är biologiskt betingade, men det hade du som läser detta nog redan räknat ut… Lillebror förväntas också att hjälpa till med dukning och liknande mindre sysslor i ganska stor utsträckning på samma sätt som sin äldre syster.
Men det var ju den där balansen.
Jättesvårt.
Men det är värt det sett utifrån det faktum att jag önskar mina barn 100 möjligheter istället för bara två…
En blomma på overallen betyder flicka
I dag är jag ledig från jobbet. Har en del komptid att plocka ut och jag tänkte passa på att ha en egodag mitt i veckan.
Jag är fortfarande ledig, men någon egodag blev det inte. Fick veta igår att det gick magsjuka på sonens dagisavdelning. I morse ville han inte äta frukost, utan klagade på att han mådde illa. Det som skulle vara egodag fick alltså bli vab-dag med massor av handsprit och en blek son. Han har inte kräkts eller så, bara varit i total avsaknad av matlust och så har det varit en del kväljningar över toastolen. Till råga på allt så har ena hunden också diarré… 
Aja. Hemma är jag i alla fall. Inne istället för ute. Men det är ganska skönt ändå Tror att jag ska byta gardiner i köket för att sysselsätta mig med någonting stället för att bara dra omkring…
De vita, nymålade dörrkarmarna. Vilken skillnad det blev på den upplevda dörrvidden jämfört med när de var furufärgade. Dessutom har vi plockat ner grindarna och det gav en helt annan, öppen känsla. Som att energierna nu kan flöda fritt och så känns det som att det blev så mycket lättare att andas… Värsta Feng Shuin, alltså
Ännu en illusion av färdigt. Nu saknas bara hörnlisterna och lite städning innan vi kan börja flytta tillbaka möblerna till vardagsrummet.
En av mina mest älskade inredningsdetaljer. Filthjärtat som Syster Yster omsorgsfullt knåpade ihop inför julen -07. ♥
Jag tänkte inte att vi skulle skaffa fler hundar till huset, framförallt på grund av att jag ändå är allergisk. Men det har gått ganska bra med den saken sedan vi flyttade till huset och större, mer välventilerade utrymmen. Att ha hund tar också tid, det är ett ansvar som man inte kan komma ifrån att ta med rastningar och aktiviteter. Men det är himla mysigt med hund. En alltid lika glad själ som möter upp oavsett hur man ser ut, hur man mår eller känner sig. Sedan vår gammelman börjat bli lite skruttig har jag börjat vackla.
Vi var till ”vår” uppfödare på besök förra sommaren. Där träffade vi bland annat den ljuvligaste tik (som dessvärre visade sig ha fel på höfterna och därmed är diskvalificerad från aveln) och en störtskön liten valpbusa. I dag träffade vi den lilla valpbusan igen. Större förstås och lite vuxnare i sättet, men minst lika förtjusande go’ och glad… Jag tyckte väldigt mycket om henne.
Jag kan konstatera att det kommer att bli svårt att leva utan hund. För svårt. Jag tror att det är lika bra att börja pytsa undan pengar redan nu, så att vi hinner få ihop den summa som krävs om ett år eller två.
”Gammelman”, 10 veckor ung…
Jag har druckit min första kopp kaffe sedan tre månader alldeles nyss. Det var sjukt gott. Magen lär inte vara lika imponerad som mina smaklökar, men det var det faktiskt värt. Nu ska här fixas gardiner!
Senaste kommentarer