Lillstrumpa har börjat prata om att han vill börja spela ishockey igen. Varje gång vi besöker en sportaffär dras han till hockeyprylarna som en fluga dras till en sockerbit. Jag börjar bli tveksam till att det går att inte låtsas om hans prat så mycket längre. Jag hade hoppats att han skulle hitta en billigare idrott som han ville prova på och tyckte om. Och så har jag en del tankar (jag hoppas verkligen att det är fördomar och inget annat) om hur det kan gå till vid både resor och träningar baserat på det jag fått berättat för mig och överhört vid en del samtal mellan hockeytränande elever. Hur löser man detta på ett snyggt sätt? Å ena sidan tycker jag att det är viktigt och bra att ungarna får prova på en mängd olika idrotter, men å andra sidan… Tja…
Hilfe!
