Sitter och försöker att sent omsider få i ordning försäkringspappren för Gammelman. Plötsligt blev tomheten och saknaden så påtaglig. Han fattas mig!

Varit med Yster på simskola idag. Hon var skeptiskt först (även fast hon vid anmälningsögonblicket mer eller mindre jublade). Hon ville inte ha fler kompisar och så oroade hon sig för att magistern/fröken skulle vara bestämd.

Efter en stunds resonerande kom vi fram till att hon inte alls behövde lära känna några nya kompisar - om hon inte ville – till att fröken/magistern säkert är snälla om man ger dem en chans och till att hon ju faktiskt hade ett eget skäl till att hon ville gå på simskola: att lära sig att simma över vattnet lika väl som hon kan simma under vattnet.

Sagt och gjort. Simskolan nästa och en glad och entusiastisk Yster efteråt. Det hade varit jätteroligt och vi ska definitivt tillbaka nästa gång. Det var samma visa med skidskolan/träningen. Först skeptisk och därefter vilda protester över att vara tvungen att stå över skidåkningen pga nytaget vaccin. Jag får en bestämd känsla av att någon behöver lite tid på sig och att någon behöver lite peppning till att testa något nytt. Vet inte riktigt vem dottern släktar på, men jag känner igen tankesättet någonstansifrån – vet bara inte riktigt från vem och det är inte maken…

Vid hemkomsten fick Lillstrumpa också fått en liten genomgång av hur man skulle göra bentag. Yster ritade och skrev och visade sedan ”Groda-Glasstrut-Pinne”. Lillstrumpa härmade för fullt. Det skulle testas både sittande på rumpan och liggandes på mage på fotpallen. Får en bestämd känsla av att man får väldigt mycket gratis i egenskap av att vara ett yngre syskon. Det är ju liksom inte bara bentag det handlar om. Utan det rör ju också bokstäver, siffror, matematik och läsning.

Jag hittade igen en kylskåpsmagnet som jag köpte på mig under semesterresan söderut. På den stod ett citat av Alfred Einstein:
”I never think of the future. It comes soon enough.”

Tänkvärda ord…

Sitter och kollar på Robinson. Jag hade nästan gett upp hoppet om att det skulle gå att piska liv i programmet ytterligare en säsong, men jag tror att det kan bli riktigt intressant i år. Jag gillar grejen med ett killag och ett tjejlag. Feministen i mig protesterar lite förstås, men hon är ganska lätt att tysta emellanåt. För att inte tala om hur roligt det är att reta maken över att killarna blev så utklassade i ”dagens” pris/Robinsontävling ;)

Idag kan jag konstatera att julandet fortsatt och att jag nu högtidligen skiter i att det inte är advent än. Julgardinerna är uppe i köket sedan två dagar tillbaka. Julstjärnorna är på plats på övervåningen och ljusstakarna i köket. Återstår julstjärnor i rummet och lite annat krafs ute. Det känns bra att få göra jul. Än roligare blev det sedan naturen också bestämt sig för att göra det genom att låta det snöa! ♥

På Lillstrumpas dagis finns en pojke av utomeuropeiskt ursprung. De talar ett semitiskt språk hemma, jag tippar på att det är arabiska. I går satt vi vid middagsbordet och pratade om vilka språk vi kan. Om att morfar är tvåspråkig, jag trespråkig och så vidare. Lillstrumpa kom då in på den här pojken och sa att han minsann fattar vad X säger, även fast han pratar finska. Jag påpekar då lite försiktigt att det nog inte är finska han talar, utan att det sannolikt är arabiska.
”Nej, mamma! Jag får kalla det vad jag vill! Det är finska och inte rabanesiska!”

Det här är vad jag får tampas med mellan varven:

Syster Yster har gjort ett självporträtt av sig som arg.
Tycker faktiskt att hon fångat essensen riktigt bra. Hu!
♥

Fick höra en ny variant av Byggare Bob-temat igår. Ni vet:
Bobbys byggen bygger rubbet
Bobbys byggen bygger bäst…
Bandis och Menta
och Rulle, yeah!
Skopis och Kranis vill va me’.
Bob och hans gäng jobbar fort
Jobbar tillsammans,
så går det som smort.
osv. osv.

Den nya versionen, som Syster Yster klämde i med efter gårdagens skidskola lyder (helt omedvetet, bör tilläggas för att undvika att någon tar illa vid sig eller så):
Bobbys bögar, bygger rubbet.
Bobbys bögar bygger bäst!

Kommentarer överflödiga, men jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt… Lilla hjärtat… ♥

Vad är egentligen skillnaden mellan en klädkammare och en Walk-in-closet? Vad är skillnaden mellan Cupcakes med frosting respektive muffins med glasyr? Ja, mer än språket förstås…

Ibland slår den till med full kraft. Lusten. Och då pratar jag inte om den intima sortens lust, utan om lusten till hushållsarbete. Jag tycker mycket om att ha det prydligt omkring mig, men jag tycker inte om att städa. Jag tycker mycket om hembakt bröd, men det är sällan jag ids baka.

Den här veckan, när jag varit hemma med den hostige sonen, har jag – på något intressant sätt – både plockat i ordning i huset och bakat bullar och matbröd. Däremellan har jag softat med sonen, spelat Fia, tittat på film och kommenterat konstverk.

Det känns bra att vara bullmamma emellanåt. Det känns bra att kunna vara hemma när dottern slutar skolan. Jag tror att jag skulle bli prillig efter ett alltför långt tag med bara hemarbete, men då och då är det verkligen en lyxtillvaro att bara vara hemmafru. Då och då erbjuds den fantastiska möjligheten att bara vara hemma med barnen, spela roll om det är med sjuka barn och om det långt ifrån alltid är så att jag får utrymme till annat, men det blir verkligen en ventil. Ett utrymme att stanna upp och landa. Jag är tacksam över att den möjligheten finns.

Lillstrumpas frallor.

En vetekrans, tror att julbaket i fråga om fikabröd får anses vara färdigt med detta…

Massor av kanelbullar! Gott! ♥

Här är jag i Lillstrumpa-tappning. I Like ♥
”Det är sommar. Du är vid havet, men inte riktigt i. Det har fallit en blomma i vattnet och du badar med bejbisdelfiner. Solen skiner och fjärilarna flyger. Det är några stjärnor på himlen också.”