Stolt!

Standard

I dag var det dags att väga sig igen. Hade 0,9 kg kvar till den första magiska gränsen. Jag klarade den med 0,2 kg marginal.

Lycka!

Det är så skönt att känna kilona försvinna från kroppen. Jag orkar mer, jag känner mig gladare, jag tycker inte att jag späker mig, men jag lägger lite mer tid framför datorn för att bokföra vad jag äter. Ett tag trodde jag att min enda utväg var en gastric bypass, men samtidigt skrämmer den typen av ingrepp mig. Jag vill inte riskera en massa oönskade effekter. Då känns det tryggare att ta den där tiden att väga maten och att bokföra vad jag äter.

-7 kg… Den karamellen tänker jag suga på under tiden som jag tar sikte på nästa mål!😀

Hushållets budord #7

Standard

Mor i huset bör hålla sig till att göra endast en sak åt gången och inte ha tankarna på flera håll samtidigt, annars slutar det med en himla massa diskade bananskal i diskmaskinen. Tur att maken var vaken nog att lägga märke till det den synnerligen tankspridda hustrun pysslade med🙂

Någonting måste göras!

Standard

Lillstrumpa har börjat prata om att han vill börja spela ishockey igen. Varje gång vi besöker en sportaffär dras han till hockeyprylarna som en fluga dras till en sockerbit. Jag börjar bli tveksam till att det går att inte låtsas om hans prat så mycket längre. Jag hade hoppats att han skulle hitta en billigare idrott som han ville prova på och tyckte om. Och så har jag en del tankar (jag hoppas verkligen att det är fördomar och inget annat) om hur det kan gå till vid både resor och träningar baserat på det jag fått berättat för mig och överhört vid en del samtal mellan hockeytränande elever. Hur löser man detta på ett snyggt sätt? Å ena sidan tycker jag att det är viktigt och bra att ungarna får prova på en mängd olika idrotter, men å andra sidan… Tja…

Hilfe!

Jag tänker så bra…

Standard

Jag tänker så bra när jag står där i garaget och slipar och målar om möbler. Det börjar verkligen bubbla i det där tanketräsket och under det där fysiska arbetet, så hinner jag liksom uppfatta tankarna i sin helhet istället för att bara uppfatta ett brottstycke av dem. Jag gör inga anspråk på att vara någon Einstein eller Nietzsche, men det är så skönt att stå där och känna att jag greppar lite mer av tillvarons väsen än vad jag annars gör… Sedan bubblar det upp aha-upplevelser av olika karaktär. Som:

– Hur tyst det alltid blir innan ett åskväder. Först hör man en massa andra ljud, men just innan åskvädret börjar, så blir det alltid så tyst. Alla ljud liksom absorberas av luften, för människor upphör ju inte helt med sin verksamhet. Det är precis som att världen håller andan inför urladdningen. Efter ett åskväder därmot låter allting så mycket klarare, renare.

– Hur många (inte alla) otrevliga (snällt uttryckt) personer man stött på under sina tidigare år fortsätter att ha samma otrevliga sätt gentemot andra människor. En del försöker maskera sitt sätt bakom en trevlig och social fasad, men när det kommer till kritan är de liksom same asses – just in different costumes. Eller formulerat på svenska: Skit är fortfarande skit, även om det är inslaget i guldpapper.

Sedan upptas förstås tankarna i hög grad av själva arbetet. Känslan av sandpappret som skrapar mot träet, dammet som killar i näsan, doften av färgen  och hur penseln segt, men mjukt trycks mot träet när färgen målas på. Rastlösheten under tiden som går åt till väntan på att färgen ska torka så att nästa lager kan målas på innan det är dags för den slutliga finishen med nya knoppar till lådor och dörrar…

Tänk om jag kunde jobba med möbelrenovering en del av min yrkesverksamma tid?! Men skulle det gå?

Hushållets budord #5

Standard

Det kommer stunder i en mammas liv då hon kan höra en särskild sorts ljud som får henne att i nästa ögonblick ställa sig frågan : ”Vill jag veta?”. Om svaret på den frågan blir ett entydigt och rungande ”NEJ!”, så är det klokt att snabbt hitta ett viktigt och prioriterat uppdrag som sopning av garagegolv och istället låta Maken komma till undsättning.