Kategoriarkiv: Mest om Lillebror

Någonting måste göras!

Standard

Lillstrumpa har börjat prata om att han vill börja spela ishockey igen. Varje gång vi besöker en sportaffär dras han till hockeyprylarna som en fluga dras till en sockerbit. Jag börjar bli tveksam till att det går att inte låtsas om hans prat så mycket längre. Jag hade hoppats att han skulle hitta en billigare idrott som han ville prova på och tyckte om. Och så har jag en del tankar (jag hoppas verkligen att det är fördomar och inget annat) om hur det kan gå till vid både resor och träningar baserat på det jag fått berättat för mig och överhört vid en del samtal mellan hockeytränande elever. Hur löser man detta på ett snyggt sätt? Å ena sidan tycker jag att det är viktigt och bra att ungarna får prova på en mängd olika idrotter, men å andra sidan… Tja…

Hilfe!

Annonser

Lösenordsskyddad: Jämmer och elände

Standard

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Stolt!

Standard

Måste bara skriva några rader om Lillstrumpas senaste framsteg… Han har börjat läsa! Jag är omåttligt stolt! Hans far är det också (liksom Lillstrumpa själv av det jag kan se och förstå)…

Jag har under lång tid lagt märke till att Lillstrumpa frågat mer om bokstäver, att han sett vad som stått på skyltar, som ÖoB, Coop, ICA osv. Mycket har ju handlat om ordbilder, förstås. Som med orden mamma och pappa, hans och hans systers namn… Men så plockade jag fram en ”extra lätt att läsa”-bok (kort text i versaler) som heter Polisen kommer (av Helena Bross och Kadri Ilves) och frågade om vi skulle testa att läsa tillsammans. Att Lillstrumpa skulle läsa ett stycke i taget först och jag skulle sedan läsa det han läst. Mycket riktigt så börjar pojken att långsamt ljuda sig igenom orden. Ord upp till fyra bokstäver går riktigt lätt, fem bokstäver och mer får han lägga lite mer krut på. Men han läser. Och när han själv förstod detta och när han dessutom fick briljera inför sin far så tror jag bestämt att han växte flera meter 🙂

Tänk vad ett knäckande av bokstavs- och läskoden kan göra för ett barns självförtroende och självbild…

Salamivågor

Standard

Bastu med familjen. Barnen sitter och leker med dinosaurier i en balja, jag fixar en hårinpackning och maken dåsar i värmen när frågan som är svår att besvara utan att börja skratta kommer:
”Hur hög kan en salami-våg bli?”
Naturligtvis är det en tsunamivåg som avses och sonen fick ett relevant svar på sin fråga, men det var svårt att hålla sig allvarlig inför sinnebilden av en drygt 40 meter hög vägg av salamikorvar som kommer vällandes emot en…

Vem är till för vems skull?

Standard

Det är fruktansvärt att sitta i ett möte med sitt barns lärare och försöka föra ett framåtsyftande samtal om ett förändringsarbete som stöttar honom (och andra barn) när hon plötsligt, som från intet, briserar i någon slags självömkan över hur jobbigt det första utvecklingssamtalet var för henne för att vi (läs: jag) var så ”på”. Hur jobbigt det var att de inte fått tid att lära känna Lillstrumpa innan vi vidtog åtgärder. Oprofessionellt är bara förnamnet. Det är hemskt att behöva be lärarna prata en i taget för att det annars blir så svårt att uppfatta vad de säger. Lyssnade någon av dem överhuvudtaget?

Undrar i mitt stilla sinne hur hon tänkte egentligen. Att vi stillatigande skulle sitta och lyssna på hennes föredragning om hur illa Lillstrumpa betett sig utan att fråga vad de konkret gör i sammanhanget för att hjälpa honom på rätt väg?

Jag var nog ganska tydlig när jag talade om för henne att jag förväntade mig att en professionell pedagog ska kunna föra fram saker på ett vettigt sätt. Att inte bara säga det positiva i förbifarten och sedan ägna lejonparten av samtalet åt allt som han inte gör rätt. Ställde också frågan om de tyckte att de gett Lillstrumpa tid att lära känna dem innan de fällde en massa negativa omdömen om honom? Om de tyckte att det var negativt med kontakten med elevhälsan som vi tagit initiativ till? Tystnaden som föregick svaren på mina frågor var talande.

Jag hyser ett väldigt litet förtroende för sonens förskoleklassfröknar. Elevhälsans specialpedagog är just nu ljuset i tunneln. Det är tråkigt men sant. Måtte detta år gå fort. Måtte sonen ha en skyddsängel på vardera axel som hjälper honom på rätt väg. Låt det gå bra!

Imponerad

Standard

Under fredagsmysstunden i soffan frågade Lillstrumpa om jag visste var en flicka i klassen bodde. Just nämnda flicka kände jag till eftersom vi satt bredvid henne och hennes mamma vid det förberedande mötet till 6-års i våras. När jag undrade varför han frågade om det så sa han andäktigt:
”Vet du, mamma. Hon har också Mario Bros hemma och hon har klarat alla banor!”
-Hur man imponerar på en sexårig, liten kille: Man ser till att klara alla banor i något Mario-spel… 🙂