Surr-surre-surr

Det är ganska intressant hur maktlöshet och frustration påverkar en. Hur något som händer på jobbet följer med hem och påverkar hela ens varelse. Hur denna maktlöshet, frustration och uppgivenhet gör att man både känner ett behov av att ursinnigt slåss samtidigt som man mest bara vill bli tröstad och få en kram…

Aja. Här och nu. Stanna upp, observera, acceptera och släpp taget. SOAS.

Lillstrumpa var alldeles lyrisk i går när jag kom hem, förresten. De hade haft brandövning på dagis och det bara bubblade ord ur pojken… Han visade hur snabbt han hade tagit sig ut, han berättade att brandkåren hade delat ut målarböcker till barnen, hur brandbilen hade låtit och att de fått åka ett varv runt kvarteret i brandbilen. En stor dag för en liten pojke… ♥

Syster Yster var desto hemligare. Hon hade ritat en teckning på fritids igår som hon hade varit riktigt ”bus-hemlig” med. Hon ville visa den för mormor, samtidigt som hon inte ville det. Hittade senare igen den i hennes ryggsäck. På den ena sidan hade hon ritat ett självporträtt – en riktigt glad tjej som hoppade och skrattade  och så hade hon ritat en lista med namn på barn och en läxa som hon själv konstruerat: 1+1=2, 2+2=4, 4+4=8, 8+8=61 🙂 Syster Yster gillar siffror och att räkna. Roligt. I alla fall, den hemliga teckningen… På den andra sidan bladet hade hon ritat ett självporträtt igen, men den här gången fanns en pojke med på bilden och så pussades de. Syster Yster har nog börjat upptäcka kärleken, för hon har pratat mycket om det här med att pussas och kramas och att hon tycker om flera pojkar i klassen. Det är mysigt att se henne tindra, samtidigt som jag skulle önska att tiden inte gick så fruktansvärt fort ♥

I dag ser jag fram emot min ridning. Undrar vad vi ska göra.
I morgon ska jag och maken på en gospelkonsert.
På torsdag har Syster Yster skidskoleavslutning.
På fredag ska vi nog ta en skotertur efter jobbet/skolan/dagis och hämta hem lite vide- och björkris så att det hinner knoppas lite till påsken.
Sedan är det helg – jag längtar redan!

Ha en bra dag!

Förresten, jag tycker att det är asjobbigt att ha ställt fram klockan en timme. Jag fungerar inte alls. Kroppen bara skriker att det är för tidigt för det mesta – i synnerhet på förmiddagen. Är det fler än jag som reagerar likadant på framflyttningen av klockan?

Minusmoln… Eller kanske plusmoln i alla fall…

Just nu känner jag mig som ett gigantiskt minusmoln. Det hänger ihop med jobbet, men jag tänker inte gå in på några detaljer. Det får räcka så. Jag försöker nog att fokusera på ljuspunkterna istället. Det finns ju trots allt en hel del sådana också, som till exempel att jag inte suttit alls vid datorn här hemma sedan i torsdags när jag satt och svettades över räkningarna som skulle betalas 🙂

Sedan sist har följande hänt:
♥ Vardagsrumsväggarna är färdigmålade.
♥ Maskeringen i vardagsrummet är bortplockad.
♥ Maken har fyllt år.
♥ Jag har varit ute och promenerat lite och hundarna tassade med – det är väldigt glädjande att gammelman fortfarande är going strong sina 11 1/2 år till trots.
♥ Vi har kollat på Star Wars II och III *nördvarning*
♥ Vi har umgåtts med släkten – faktiskt väldigt trevligt att ha en god relation med dem.
♥ Påsklovet är fyra dagar närmare – nu är det bara sju arbetsdagar kvar. Sex om jag får som jag vill…
♥ Barnen har lekt fantastiskt bra med varandra (och förstås kivats också – det kan ju inte bara vara rosa moln 😉 )
♥ Klädbeställningen från H&M har kommit.
♥ Barnen har varit ute mycket och blivit solkyssta. Jag har fått mina första vårfräknar.
♥ Mina grå hårstrån sitter fortfarande kvar på huvudet och är fortfarande grå 😉

Sedan har det förstås hänt mycket mer trevligt också, men jag stannar nog vid de redan uppskrivna punkterna. Annars riskerar jag nog att bli odräglig 🙂

Hittade förresten igen en till trevlig…

…tävling hos [room] by sofie:

Den passar ganska bra ihop med vad jag är väldigt sugen på att göra just nu. Rensa. Det måste vara våren… Inte ens mitt skoskåp går säkert och då är det illa 🙂

Tävling

Hittade igen en tävling som jag bara inte kunde motstå 🙂

Kluvet

I dag har det varit ett fantastiskt vårväder ute. Vi har däremot inte varit utomhus desto mer, utan stökat på i vardagsrummet, varit på bio och så. Blir lite stressad över att så mycket annat kommit emellan så att vi varit inne så mycket istället för att njuta av utelivet, men jag antar att det helt enkelt blir så ibland… Det kommer förhoppningvis fler fina dagar framöver.

Häromdagen däremot slog det mig hur härligt det ändå är… Snödrivorna börjar bli grå och isiga, asfalten börjat titta fram, gatorna är isiga och täckta av grus som känns och knastrar under skosulorna. Vid vägarna hörs att snön tinat för det plaskar om däcken och knattret av dubbar hörs mot den hårda vägytan. Blev så till mig att jag spontanshoppade en cerise lampskärm till köket. Vilken underbar färgklick det blev! Det behövs egentligen inte så stora förändringar för att det ska göra en stor skillnad.

I alla fall. Kluven är känslan jag har över just den tidiga våren.

Det är jätteskönt att det tinar och att det inte varit så mycket snö. Samtidigt är det en liten sorg att våren börjat komma tidigare just för att det finns ett samband med klimatförändringen som vi människor ligger bakom och därmed förkortas en av de absolut bästa årstiderna vi har här uppe. Vårvintern. Den under vilken man kan ligga på ett renskinn i en snödriva, skala en saftig apelsin och dricka en kopp varm choklad… Så för att förlänga detta underbara så hoppas jag faktiskt på lite mer snö och lite mer kyla under en kort period. Hör och häpna 🙂

VAB-kriget

Läste en gång en artikel i Aftonbladet om ”VAB-kriget” (tror att det var denna), alltså den konflikt som uppstår mellan föräldrarna när ett (eller för den delen flera) barn är sjukt och någon måste stanna hemma utan att egentligen vilja/kunna.

Hos oss handlar VAB-kriget om något helt annat. Den handlar om att vi faktiskt kan hamna i konflikt om vem som får lov att stanna hemma när barnen är sjuka. Tvärtom med andra ord. Båda ”offrar” sig gärna och stannar gärna hemma. Visst finns det dagar och veckor när vi båda har fullt upp på jobbet och egentligen inte skulle ha möjlighet att stanna hemma, men då brukar vi å andra sidan vara ganska bra på att dela… Faktiskt så tror jag att det är maken som vabbar i större utsträckning hemma hos oss – så de där 2 dagarna av 3 som det talas om i artikeln jag länkat till hamnar nog på hans VAB-konto.

Nu när jag ändå sitter här och filurar så slår det mig att det handlar om inställning. Alltså hur man ser på VAB-dagar, om de är en möjlighet till att få en paus själv och vara hemma och umgås med sitt/sina barn eller en belastning rent jobbmässigt sett. Det slår mig också att det handlar lite om prioriteringar, tanken om vad det egentligen är som är viktigt. Jobbelastningen ökar ju ofta efter VAB, ekonomin får sig ett avbräck… Men jobbet försvinner ju inte, det går att beta av undan för undan och vad ekonomin beträffar så kan det ju vara så att man egentligen har för små marginaler om det inte finns utrymme för att vara hemma med sjuka barn. Några kan inte välja, men många kan. Jag ser det som att det är en ganska kort period i livet när vi har möjlighet att stanna hemma med våra sjuka barn och få ersättning för det – så varför inte ta vara på det och ägna våra högst älskade familjemedlemmar den tiden och omsorgen.

Förgrömmade onge!

Syster Yster hade med sig en kompis efter skolan, de gick först upp till backen och var där ett tag. Efter en dryg timme skulle de upp tillkompisen. Yster fick lov att följa henne till skolan för att hon skulle hitta hem eftersom hon bor i en annan ände av stadsdelen, men därefter fick hon lov att gå hem direkt. Det är ju skidskola idag och så skulle det fikas mellis ganska snart.

Tjejerna trampar iväg, tiden går, mamman börjar så småningom ömsom snegla på klockan ömsom ut genom fönstret samtidigt som hon försöker få ordning på VAB-anmälan till FK. Fyrtiofem minuter… En timme… Mer oro. Var är ungen?!

När mormor och morfar kikar in så tar jag tillfället i akt och stolpar ut för att leta efter dottern. Ringer kompisens mamma, de är inte där och har så inte varit heller. Vid ”stora gatan” stöter jag på Syster Yster. Hon ser på långa vägar att det är åskmolnsmamma som kommer stegandes… Först hävdar hon att hon följt kompisen hela vägen hem, men den bluffen blev snabbt synad och det visar sig slutligen efter ytterligare en påhittad version att tjejerna gått in på ICA och kollat på leksaker. Yster hade stått och tittat för egen räkning, men också för sin lillebrors räkning (han fyller ju faktiskt år i augusti och hon i oktober 😉 …) Behjärtansvärt och omtänksamt, men ändå. Förgrömmade onge att ge sin mamma ännu fler grå hår!

Maken och jag är också överens om konsekvensen för dotterns del (skönt). Men jag blir nyfiken på hur andra skulle ha agerat i detta läge.

Hur hade ni gjort om er sexåring hade gjort likadant som min? Hade det blivit någon påföljd? Hurdan i såfall?

Guldkant på tillvaron…

…väntar förresten i helgen – Lillstrumpa lär ha kryat på sig tills dess. Vi ska på bio. På Pettson och Findus: Glömligheter.

Tååååålamooooood

Nu har jag suttit framför datorn i en och en halv timme och försökt anmäla tillfällig föräldrapenning till Försäkringskassan. En och en halv timme. Nittio minuter. Femtusenfyrahundra minuter. Trehundratjugofyratusen sekunder.

Det är nu jag tror att jag förväntas öva på att ha tålamod. Det går inte så bra, inte när jag redan är på krigsstigen efter att ha börjat dagen med att tjafsa med arbetsplatsens kanslist om att jag faktiskt ska ha pengar tillbaka från kommunen för mitt utlägg (biljetterna) och därefter om huruvuda min chef faktiskt bad mig lägga ut för dessa själv, därefter börjar dividerandet om jag verkligen behöver vikarie när jag vabbar och när det väl är konstaterat så går det plötsligt inte att få tag på en sådan. Suck.

Aja. Nu fick jag det sagt och det säger förmodligen mer om mig att jag irriterade mig på en sådan sak än vad det säger om henne.

Men mina trehundratjugofyratusen sekunders sittning framför datorn (den tid jag nu lägger på att blogga räknas naturligtvis inte) i hopp om att kunna anmäla vabben via internet handlar mer om:
1) Internet Explorer funkar inte
2) Ner för trappan och starta om modemet.
3) Upp för trappan och starta om datorn som hänger sig.
4) ”Ful” omstart av datorn.
5) Windows update hänger sig.
6) Ny ”fulomstart”.
7) Får igång datorn som sedan startar om igen, automatiskt, för att uppdateringarna har installerats (note to self: ändra på windows update-inställningarna, ta bort allt som innebär någon slags automatik)
8 ) Får igång datorn, Explorer fungerar, kommer in på FK:s hemsida, ska logga in… Bank-ID har upphört att gälla!
9) Är på väg att slänga ut datorn genom fönstret, men inser att det är roligare att blogga en stund.
10) Nytt försök med att skaffa bank-ID, programvaran måste bara uppgraderas först. Gör så.
11) Datorn måste startas om *suck*
12) In på bankens hemsida för att fortsätta införskaffandet av ny banklegitimation efter omstarten.
13) Nytt försök till inloggning på FK:s hemsida.
14) Halleluja! Det gick!

Sedan kan man förstås undra om nyttan med att fortsätta tjafsa framför datorn istället för att helt sonika ringa FK och göra en anmälan… Jag tänker inte trassla mig in i det resonemanget, utan konstaterar bara att det finns vissa likheter mellan de egensinniga, stundtals tjuriga och envisa barnen och deras mor 🙂

NU tänker jag i alla fall fixa fika till mig och Lillstrumpa istället för att sitta här och ondgöra mig över det ena och det andra 🙂

Läget just nu

Äsching, bäsching… Lillstrumpa är förkyld igen. Men å andra sidan har båda barnen hållit sig väldigt friska på det hela taget det senaste året, så det är synd att klaga. Planen är att jag jobbar halvdag i morgon och att maken också gör det. Känns skönt att kunna dela det så. Känner själv av en förlamande trötthet och strävhet i halsen, för den delen, så av den anledningen ska det också bli skönt att vara hemma med sonen.

I alla fall så tyckte Lillstrumpa väldigt mycket om sin nya veckoaktivitet 🙂 Han var väldigt bestämd på punkten att sluta gympan och att fortsätta med brottarlekiset istället. Roligt att han tyckte om det. Jag tror att det gjorde honom gott att få vara med andra, likasinnade små busar ♥

Syster Yster saknar heller inte sin bollek, utan är väldigt nöjd med sin skidlek. Dessutom har hon fått dille på att åka skridskor. Det gläder mig, det också. Barnen mår bra av att vara ute och det är så roligt att de får så mycket utetid på dagis och fritids också.

Nu tänker jag gå och titta på säsongens första avsnitt av Rent Hus. Å ena sidan får jag rysningar av all ohyra och skit som florerar där, men å andra sidan kan jag trösta mig med att det inte är riktigt så illa här hemmavid även fast det var äckelvarning på det vi hittade bakom de gamla listerna 😉

Just nu i övrigt är läget följande:
Mår: Bra, men jag är tröööööött! (hört den förut?)
Skoj: Att resan till föreläsningsorten nu är betald.
Trök: Att det inte blir någon tid för shopping före eller efter föreläsningen kommande vecka.
Väder: Fortfarande osedvanligt lite snö, klart och härligt vårvinterväder.
Läser: Giraffens tårar av Alexander McCall Smith.
Matfavvis: Mammas blodpalt!
Längtar efter: Långledigt och trädgårdspåt!

Snabba dagar

Hoppsan! Den gångna veckan gick verkligen fort… Datorn har stått oanvänd sex dagar och det är ovanligt. Hade det tvivelaktiga nöjet att ladda hem över 100 mail efter dessa dagar, det var mestadels skräppost. Önskar att det fanns ett enkelt sätt att slippa det. Testade något program för ett tag sedan, men det var inte kompatibelt med mitt vanliga virusprogram…

Vad har hänt, då?

Hemma:
Uppbyggnadsfasen kan inledas i vardagsrummet. ”All” gammal tapet är bortpetad, hålen är igenspacklade och de värsta bulorna bortslipade. Kaoset härskar, med andra ord.

Fritiden:
Har varit ut till föräldrarnas stuga och grillat lite och kört lite skoter. Kul! Mysigt för barn och hundar också att kunna härja fritt. Skippade träningen och tog en prommis istället. Skönt. Ridkursen gick som smort. Kulkulkul!

Barnen:
Är fortfarande friska och krya. Lillstrumpa vill sluta gympan och prova brottarlekis istället. Tror att det kan passa honom. Syster Yster bet fast tandhygienistens finger under tandläkarbesöket i veckan… Det blev en väldigt road stämning i undersökningsrummet när tandhygienisten insåg att Syster Yster var en väldigt duktig flicka som reagerade blixtsnabbt på hennes uppmaning att stänga munnen 🙂

Jobbet:
Är less. Jätteless. Har nedräkning till påsklovet. Försöker att bita ihop och göra det jag ska istället för att bara klaga på hur mycket det är, men det hjäps inte. Det blir inte mer arbetsglädje för det. Jag hade hellre varit hemma och pysslat och umgåtts med make och barn. Plusset är väl föreläsningen som jag snart ska på.

Egot:
Har väl inte hänt sådär jättemycket med mig utöver det jag redan skrivit om mitt liv. Magkatarren bråkar fortfarande och håret är ofärgat/otonat än. Tack förresten för alla kommentarer på mitt ångestinlägg om grå hår 🙂

Ha en bra vecka!